Därför har vi inte lärt något av Utøya
Arbeiderpartiet vågade aldrig ta i frågan om vem som skapat terroristens konspirationsteorier
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2021-06-28 | Publicerad 2021-06-24
Ali Esbatis nya bok ”Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle”, är tillägnad hans dotter.
En vacker dag kommer hon att få läsa vad som hände på Utøya den 22 juli 2011, då terroristen Anders Behring Breivik avrättade 69 barn och ungdomar eftersom de var medlemmar i det socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF.
Men inte än.
Boken har tagit lång tid att skriva.
Dels för att innehållet är så mörkt. Dels för att den politiska utvecklingen efter massakern gått i helt motsatt riktning mot vad han och många andra trodde när mördarens fascistiska ideologi avslöjades.
Den islamofoba terrorismen har fortsatt att växa, och den har hämtat inspiration i Behring Breiviks barnamord. Senast i Christchurch, Nya Zeeland.
Direkt efter dådet uppstod en dragkamp om hur händelsen skulle tolkas och förstås. Arbeiderpartiet var splittrat internt. Skulle de våga ta i den politiska frågan om vilka som skapat konspirationsteorin bakom dådet – att vänstern och socialdemokratin importerat invandrare för att förstöra den norska kulturen? Partiet vågade inte. Och två år senare förlorade de valet. Fremskrittspartiet, som Anders Behring Breivik själv var medlem i, ingick plötsligt i regeringen.
Tio år har gått. Hatet mot muslimer och vänstern har fortsatt växa, till den grad att överlevaren Ali Esbati hånats i den norska offentligheten för sitt hårda ställningstagande mot rasism.
Hur kunde detta bli Utøyas efterbörd? Och går utvecklingen att vända?
I Aftonbladet kulturs podd samtalar Ali Esbati med Karin Pettersson och Martin Aagård.