Vi vet mycket väl vem som mördade Palme
Det är dags att vi får reda på varför mördaren aldrig straffades
Vad gör vi nu då?
Många är arga: gamla snutar som inte förstår att det bara är korkat att påminna folk om vilket uselt, för att inte säga suspekt uselt, jobb de en gång gjorde; Leif GW som byggt ett helt romanuniversum på polisspåret och inte gillar pussel som andra har lagt; Oisín Cantwell (i denna tidning) som tycker att alltihop är ett ”fiasko”.
Med flera. Bland de mer belåtna medborgarna efter onsdagens presskonferens återfanns otroligt nog Karin Olsson på Expressen och jag själv.
Vad är det som händer? Jo. Det som gång på gång påstås av surgökarna är att det hade behövts ”teknisk bevisning”. Som gammal jur kand vill jag då – och nu blir det tråkigt, men det är just inte mitt fel – mitt i denna ilskna kör från kriminologer och kriminalreportrar, påtala ett sakförhållande.
Det finns inte en bokstav i vare sig brottsbalken eller rättegångsbalken, eller i deras förarbeten, eller i Högsta domstolens praxis, eller i verksamma juristers erfarenhet, som säger att man för att få till en fällande dom måste ha säkerställt något annat än att skuldfrågan står bortom rimligt tvivel.
Det är upp till åklagaren (och hennes karriärmässiga självbevarelsedrift) att väcka åtal på grundval av precis vilken bevisning hon vill. Inte sällan har hon inget mer än målsägandens och några vittnens muntliga utsagor. En rättegång kan ofta vara så långt ifrån krimiklickens CSI-fantasier man kan tänka sig. Det är ett väldigt pratande i rättssalen, och sedan pratar rättens ledamöter ännu mer och sedan är det klart, plus lite pappersarbete.
Någon som inte tror mig? Okej. Christer Pettersson fälldes i Stockholms tingsrätt utan teknisk bevisning.
Den arme Krister Petersson har inte haft en lätt uppgift 34 år efter mordet (eller ja, det har han delvis eftersom han kunnat läsa sig till lösningen i Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren), men vad gäller möjligheterna att driva process var det hela givetvis och bokstavligt talat dödsdömt.
Man hade kort sagt fixat det här, hela vägen till tingsrätten och troligen även till en fällande dom.
Det åklagaren försökte säga under presskonferensen – och gudarna ska veta att han kanske inte lyckades formulera det särskilt tydligt – var följande:
Om han hade kunnat ta en tidsmaskin till 1986 hade han och en uppsättning någorlunda normalbegåvade och normalmotiverade poliser (1) raskt identifierat Engström som huvudmisstänkt, (2) tagit in karln på mängder av förhör och tuggat honom till grus, fåfäng och labil som han var enligt alla som träffat honom och (3) förmodligen kunnat luska reda på mordvapnet, eller åtminstone vittnen som kunde ha försett förhörsledarna med ganska skarpa angrepp på Engströms många lögnaktiga yttranden och förklaringar.
Man hade kort sagt fixat det här, hela vägen till tingsrätten och troligen även till en fällande dom. Det sista kan man såklart aldrig veta hundraprocentigt, för det kan inträffa alla möjliga tokigheter under en rättegång.
Detta har en åklagare av Peterssons kaliber alltid med sig i bakhuvudet, och det var därför han själv, tyvärr eller vad man ska säga, påpekade detta under den utskällda presskonferensen. Men att Krister Petersson inte har tillgång till en tidsmaskin vill i alla fall inte jag lasta honom för.
Om vi blickar framåt är det oerhört viktigt att det hålls någon form av utfrågningar i justitie- eller konstitutionsutskottet, i stil med det som blev efterspelet av Ebbe Carlsson-affären (fast helst utan de homofoba inslagen). Ingen av de gamla snutarna ska då få komma dit med powerpoint-presentationer och sitta och hålla föredrag om uppslag och spår och hur många tusen meningslösa uppgifter de trots allt utfört. De ska dit och svara på frågor, helt enkelt, frågor i stil med den här: Hur i hela helvete kunde de missköta sina jobb så kopiöst att svensk historias viktigaste mordutredning blev en 34 år lång dålig fars?
Kort sagt: Vad höll de på med?
Där någonstans kanske vi kan börja. Sedan borde en parlamentarisk utredning tillsättas och få jobba ostört i några år, gärna förbi nästa val så att inte de socialdemokratiska ledamöterna försöker mörka och släta över mer än vad som ändå är ofrånkomligt.
Vi vet mycket väl vem som mördade Olof Palme. Nu är det dags att vi får reda på varför mördaren aldrig straffades.
<div data-tipser-pid="5ee0a800bdaf420001a4674d" data-tipser-view="compact"></div>