En stöld är en noga inslagen gåva från författaren till läsaren
Mina docx-filer är fulla av stöldgods från Börjel, Eggehorn, Z.E, Linderborg…
Skribenter avkrävs ursäkter för att de stulit texter. Men säg aldrig förlåt.
Ursäkta en ärrad lyriker, men vad pågår? Ska textförfattare schavotteras för att de plagierar? Lägg ägg.
I fjol blev Athena Farrokhzad jagad av småpåvar för att hon baxat Allen Ginsbergs dikt ”America”. För två år sedan tvingades Linnéa Claeson göra avbön efter att ha plankat Zoe Leonards poem I want a president, något som fick Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnusson att frigöra sin inre dagisfröken. Nyss har Claeson åter klandrats: bland annat för att ha översatt ett viralt inlägg om att man ska vara snäll mot sina klasskamrater.
Ring polisen.
Problemet med Linnéa Claesons texter är inte att hon har stulit dem, utan att de är slarviga. Ingen som skriver bör säga förlåt när pretendenter gastar om rån. Genier stjäl, medan wannabes spelar in aplånga podcasts där de skriker om saken i en hink.
”Allting vi äger har vi stulit från varandra”, skrev en gång Inger Christensen, varpå jag plundrade poeten på oneliners. Sedan fakturerade jag. Det finns ingen linje i sanden mellan parafras och plagiat. Jag har aldrig sett en bra skribent ta verklig strid mot andras dåd.
I mina senaste docx-filer finner vi stöldgods från Ida Börjel, Gloria Gervitz, psalm 256 av Ylva Eggehorn, Linda Boström Knausgård, Lone Aburas, Ocean Vuong, Åsa Linderborg, Z.E, och Lucy Ellman, liksom August Strindbergs lilla katekes för underklassen. Författaren Lars Raattamaa har jag norpat av så ofta att han till slut muttrade högt inför en av sina förläggare, som jag råkar dela kontor med. För övrigt refererar den här texten till Ebba Witt-Brattström och den japanske designern Yohji Yamamoto.
Min kriminalitet tar tid. Oftast börjar jag genom att fotografera de rader eller stycken som ska ligga till grund för veckans brott. Att sedan införliva dem i resten av klabbet tar dagar i anspråk. Detta är inget för sorglösa.
Det heter att tillfället gör tjuven. I sådana fall blev jag till av stölden. Det lilla kulturella kapital jag trots allt besitter är ett resultat av att jag närläst andras texter och funnit plagiat som tagit mig vidare. Jag fattar inte att det finns människor som kan ta till sig informationen att Athena Farrokhzad jobbar med Allen Ginsberg som källa utan att genast beställa hem amerikanens samlade katalog.
En stöld som avtäcks är aldrig ett misslyckande. Den är en varsamt inslagen gåva från författaren till läsaren. Men till karriärsplanerare som vill anmäla mig till folktribunalen sänder jag enbart skymf och sarkasm: Välkomna att pröva era vingar.