Arpis trams är farligt nog att ta på allvar
Ingen behöver längre undra om det behövs en konferens om Förintelsen
Vad ska man göra med en skribent som vill komma in i centrum för debatten genom att slänga ut en fyra år gammal tweet en gång till för att se om den fortfarande kan uppröra någon? Och som dessutom kallar den för rorschachtest?
Det är Ivar Arpi som undrar vart svenskarna, som inte har något Israel, ska ta vägen när de/vi attackeras.
Man borde naturligtvis låta bli att ta honom på allvar. Låta bli att nappa på betet.
Men när Ivar Arpi, nybliven krönikör i SvD, liksom roar sig med att kolla om jämförelsen mellan judar som flyr Europa på grund av antisemitism och det han kallar attacker mot ”majoritetsbefolkningen” fortfarande upprör, då måste det ändå tas på allvar. Det finns ett västerländskt sammanhang som han ansluter till, ett tankemönster som vi måste utgå ifrån att han är medveten om. Och använder för att få det som han, när han hade en fast position i tidningarna, kunde kalla läsare men som nu väl måste kallas följare.
Sammanhanget: ”Det stora utbytet” är en tanke om att det pågår ett slags krig mot just ”majoritetsbefolkningarna” i Europa där syftet skulle vara att ”byta ut” kristna mot muslimer. Det är inte alltid lätt att få klart för sig vem som för kriget. Arpi blir oss också svaret skyldig. På den ungerska scenen är man tydligare, där är det den judiske finansmannen George Soros som ligger bakom.
Det här är sen länge gängse tankegångar i högerradikala kretsar. Ett exempel från den nazistiska tidningen Nordfront 2017, ungefär vid tiden för Arpis första tweet i ämnet: ”För vi har trots allt inget Israel. När det enda som återstår av vårt folk är spillror kommer vi inte, likt Tuor i J.R.R. Tolkiens Silmarillion, att hitta ett gömt rike i en hemlig dal, dolt för fiendens ögon. Nej, vi har inget förlorat hemland som vi kan flytta till, som endast är till för svenskar, när vi attackeras av främmande folk och folkmördas av våra makthavare.”
Gängse tankegångar som Arpi inte har något emot att normalisera.
Det finns ett sammanhang till som Arpis lilla text skenbart oskyldigt anspelar på, nämligen ansträngningarna från olika håll att relativisera Förintelsen och dess betydelse. Och vi talar inte här i Sverige om den lilla, patetiska skaran av förnekare eller de cirka 5 procent die-hard-antisemiterna, eller ens om nazisterna, utan om personer både till höger och vänster som tycks finna det outhärdligt att Förintelsen har den avgörande betydelse för förståelsen av det europeiska 1900-talet och våra dagars samhällen som de flesta av oss vill ge den.
Från höger: då gällde attackerna judar, idag gäller den alla kristna (eller alla vita). Annars samma.
Från vänster: Förintelsen är bara en i raden av utrotningar och utrotningsförsök. Att kalla den unik i något avseende är att gå Israels ärenden. Alternativt, det man gjorde med judarna då gör man med muslimerna idag.
Det finns nog de som undrar om det verkligen behövs en världskonferens till om Förintelsen och antisemitismen. Arpi ger dem ett argument.
Svante Weyler är ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA