Källa till gnäll - och förhoppning
Kvalitativ facklitteratur måste fram i offentligheten
Att Håkan Håkansson inte belönades med Augustpriset för storverket Vid tidens ände (Makadam) var ett märkligt beslut, men samtidigt ett talande exempel på sakprosans svaga ställning i Sverige.
Bläddrar man i Svensk bokhandels katalog Vårens böcker 2015 bekräftas bilden. De titlar som profileras med stora annonser och debutantporträtt skapar en sorgligt bekant blandning av självrättfärdig livsstilism, kändisbetraktelser och kokböcker.
Mer angeläget innehåll har ofta det rappa reportagets form. Det är begripligt i en tid då dagsaktualitet är en dygd, men inte desto mindre trist då denna typ av journalistiska klippsamlingar tenderar att ta slut just när det börjar bli intressant. Kalle Kniiviläs Krim tillhör oss (Atlas) - uppföljare till utmärkta Putins folk - ser jag dock fram emot att läsa.
Lika lite upplyftande är satsningen på inköpta internationella bästsäljare vars kvaliteter sällan lever upp till baksidestexternas utfästelser. I denna kategori fruktar jag att det finns anledning att förhandsplacera historikern Yuval Noah Hararis Sapiens (Natur & Kultur).
Katalogen är dock inte bara en källa till gnäll, utan rymmer också löftesrik och djuplodande utgivning, så som Heléne Lööws Nazismen i Sverige 2000-2014 (Ordfront). Hos Atlantis och Carlsson finner man som alltid vetenskapligt vetgiriga och på intet vis inställsamma verk. Mikael Holmqvists mastodontbok om Djursholm och fjärde delen i Barbara Eberans arbete om tysk historia och minnespolitik kan med fördel fungera som exempel.
Murbruk, Pequod och andra småförlag - som endast skymtar förbi eller inte syns alls i katalogen - fortsätter oförtrutet att publicera spännande och uppstudsig sakprosa. Därtill utgör universitetens egen utgivning en skattkammare i sammanhanget.
Glädjen grumlas dock av den smala och seriösa facklitteraturen så sällan syns i offentligen. Faktum är att Aftonbladet var en av få tidningar att anmäla Håkanssons bok innan den Augustnominerades. Kanske kan en mer omfattande och kunnig kritik förmå storförlagen att ta ansvar för facklitteraturen och frambringa värdiga vinnare i framtiden?
