Här blir nazismen personlig – inte politisk
Henrik Evertssons ”Omgiven av fiender” är ett totalt misslyckande
Journalisten Henrik Evertsson utsågs nyligen till ”årets förvillare” av Föreningen Vetenskap och Folkbildning för sin dokumentär om Estoniavraket. Nu har han tagit på sig stora granskarbyxorna igen. I den sex avsnitt långa dokumentärserien Omgiven av fiender (Viaplay) intervjuar han nazister. Varför? Jo, av samma anledning som någon kille varje år bestämmer sig för att intervjua nazister. För att det är coolt.
Nej, så motiverar de naturligtvis inte de långa sekvenserna där Nordiska motståndsrörelsens ledare får breda ut sina ideologiska ståndpunkter. I stället hävdar Henrik Evertsson att det handlar om att förstå hjärnorna bakom de fascistiska rörelserna. För att göra det hänger han med NMR när de projicerar hakkors på ett hus, visar upp egeninspelat material signerat den islamofobiska organisationen SIAN (Stoppa islamiseringen av Norge) och frågar Sveriges kändaste nazist Vera Oredsson om hon ”tror på holocaust”. Det varvas med expertröster som understryker att nazismen grundas i en konspirationsteori.
Frågan som driver handlingen framåt är varför människor väljer att leva så extrema liv. Varför är de fascister?
Det är en intressant fråga. Tyvärr besvaras den aldrig.
Eller rättare sagt, Omgiven av fiender har en tes som genomsyrar hela programmet, nämligen att fascismens frontfigurer radikaliserats för att de blivit hånade och utstötta ur samhället. Det är en socialpsykologisk tolkning av nazistiskt våld som konsekvent tonar ner ideologiska förklaringsmodeller. Det hjälper heller inte att experterna betonar att nazism är dåligt, när dokumentärskaparna i nästa sekund reducerar nazisterna till individuella galningar och soloterrorister.
I en sådan berättelse spelar det omgivande samhället ingen som helst roll för fascisternas framfart, annat än som vänner som lyssnat för lite eller terapeuter som inte fullföljt sitt uppdrag. Inte med ett enda ord nämner Omgiven av fiender fascismen som ett bred politisk kraft, vars ideologiska tankegods återfinns hos både Sverigedemokraterna och Moderaterna, to name a few.
Henrik Evertsson står i stället där förundrad. Han vill verkligen förstå varför dessa individer är så extrema. Nazist blir man enbart, tycks han resonera, för att man är avskuren från resten av samhället.
I slutet av dokumentären hoppar en av ledargestalterna för NMR av organisationen. Han uttrycker att det blev för jobbigt att vara nazist. Här hade Henrik Evertsson kunnat dra en enkel slutsats: antifascism lönar sig. Men årets förvillare dribblar bort den förklaringen och börjar i stället snickra på ett eget, betydligt farligare svar: de verkliga skurkarna är de som gör motstånd mot nazisterna, eftersom nazisterna blir ännu mer nazistiska när någon kallar dem nazister.