Ett liv i kamp
Inga-Lina Linqvist möter en HBTQ-aktivist från Belarus
Stockholm Pride pågår i prydligt avgränsade fyrkanter. Pride Park för mingel och nöjen, Pride House för seminarier och förkovran. Jag jagar mellan båda ställen för att få tag på Natalia Mankouskaya, människorättskämpe och HBTQ-aktivist från Belarus. Till slut lyckas vi stråla samman på Kulturhuset. Medan jag frågar ut henne passar hon simultant på att intervjua den belarusiska författaren och HBTQ-aktivisten Pavel Golushko som bor i Sverige. Han berättar om den allra första gay-paraden i Minsk som han var med och organiserade. Året var 1999, myndigheterna förstod ingenting och lät aktivisterna hållas. Man fick till och med komma ut och informera i skolorna. Men redan året efter var det slut på toleransen och myndigheterna stängde helt sonika av elen för arrangörerna.
Jag antecknar för hand och Mankouskaya spelar in på mobilen. Hon samlar material till del två i en pågående bokserie om belarusisk queerhistoria i modern tid.
I år lyfts situationen i Ryssland och i Belarus under två seminarier på Pride House. Ryssland har gjort sig ökänd för de drakoniska antigaylagarna och Mankouskaya berättar att liknande lagar förbereds i Belarus. Ingen vet ännu om hur de kommer att slå mot den redan hårt trängda HBTQ-communityn i landet. Transpersoner diskrimineras i arbetslivet och homosexuella misshandlas med polisens goda minne.
Golushko och Mankouskaya pratar intensivt, drar upp detaljer ur minnens bråte. Fram träder bilden av ett liv i kamp, motstånd, sårighet och trotsigt hopp. Sorlet i Kulturhusets foajé låter tryggt och hemtrevligt och plötsligt känns Stockholm som en öppen famn och en nödvändighet för världen.
Läs mer: Prides programpunkter där situationen i Ryssland och Belarus lyfts fram