Recensioner till salu – ett rejält haveri
Varken författare eller kritiker tjänar på det nya projektet Recensionsportalen
Det är lätt att resignera inför en samtid där konstnärliga verk och reklam går in i varandra, och allt oftare integreras i en massa där det knappt går att urskilja bitarna. Ska man orka uppröras varje gång en poddare droppar en sponsor som en del av det ”vanliga” samtalet? Det händer ju hela tiden.
Men det är viktigt att fortsätta uppröras. Särskilt när det redan djupt skugglika hybridförlaget Ekström & Garay, som spottar ur sig titlar där författarnas villkor och delaktighet i finansiering varierar grovt, lanserar en ny ”portal” där de inte ens är öppna med sin inblandning.
”Recensionsportalen” är, djupt andetag, en möjlighet för författare att bli recenserad av en professionell kritiker. Hur professionella dessa kritiker faktiskt är kan man fråga sig, eftersom man får betala 6 950 kronor för att få bedömningen. Pang bom, så är recensionen ute på sajten i en bisarr blandning texter varav vissa är sponsrade av författaren själv, andra inte. Det är en fullkomlig brist på moral, som förlaget dessutom har mage att ursäkta med kultursidornas förfall.
Recensionsportalen förklaras som en nödvändighet, eftersom den traditionella kritiken minskar i takt med tidningarnas budget. Ett resonemang som ekar genom hela den växande branschen av egenutgivande förlag, privata lektörer och skrivarkurser. Det finns pengar att tjäna på det faktum att många vill ge ut sina böcker, under i princip vilka villkor som helst.
Visst finns en poäng i att belysa kontrasten mellan det myller av böcker som ges ut och hur få som över huvud taget uppmärksammas och läses. Det går att prata om traditionella förlag och deras eventuellt ökade fokus på redan befintliga stjärnor och internationella storsäljare, och det tomrum som kan uppstå i glappet där de allra flesta faller bort.
Men jag ställer mig en aning frågande till om Recensionsportalen är rätt plats för att ändra tendensen. Vad har författarna för realistisk chans att synas och bedömas som trovärdiga i detta sammanhang? Vid en snabb genomgång går det att urskilja ett tydligt mönster – många av recensionerna är till att börja med relativt slarviga, dessutom positiva i överväldigande majoritet. Att en stor del av titlarna har Ekström & Garay som förlag känns inte heller oviktigt. Särskilt när portalen kallar sig själv för en ”fristående publikation”.
Så vilken professionell kritiker i ordets rätta bemärkelse kan gå med på att nedlåta sig till detta? Det ska inte behöva sägas, men själva idén går emot alla principer som dagskritiken vilar mot. Klart det finns gråskalor även inom etablerad litteraturkritik, där författare ofta är kritiker och vice versa. Men, för att tala klarspråk: det är inte utan anledning som bra kritiker skriver för stora, etablerade tidningar, och inte för en hemsida där författaren stått för arvodet.
Som tur är finns andra sätt att knyta namn till sig. Under Recensionsportalens korta livstid har jag hittills fått höra om en recension som kort och gott verkar ha stulits och fått nytt liv på portalen. Kritikern Per Klingberg skrev den ursprungligen för Opulens, ett magasin som ges ut av (trumvirvel) Ekström & Garay. Opulens beskriver sig själv i samma storslagna ordalag som ovan: Dagstidningarnas kris har inneburit sämre kultursidor, de vill satsa på det fördjupande samtalet, ”bort från trumpismen och trollen”. Takes one to know one. De hävdar att det är ett misstag, men kalla mig gärna galen för att jag tvivlar och funderar på om någon doppat sina tassar i upphovsrättsintrångets bördiga mylla.
Det kan också vara värt att nämna att en av Recensionsportalens medarbetare har recenserats av en annan av Recensionsportalens medarbetare. På Recensionsportalen. Tydligen är boken ”en av de bättre historiska romaner jag läst på mycket länge”. Så spring och köp nu, gott folk.
Varken författare eller kritiker kan förvänta sig komma ut som vinnare på andra sidan av det här sorgliga haveriet. Vinnarna är de som inte skäms.