Högerextrema vill alltid ha panik – oavsett hotbild
Ebola eller corona spelar ingen roll, metoderna är desamma
Ebola var egentligen två epidemier, sammanfattar immunologen Adelaida Sarukhan i en artikel 2016 lärdomarna av det stora virusutbrottet 2014. Den riktiga epidemin i Västafrika som orsakade 11 000 döda, samt en epidemi av fruktan i västvärlden där endast tre personer smittades.
Paniken hade direkt kontraproduktiva effekter på världens insatser för att hejda smittospridningen. Insatserna i Västafrika var för lite och för sent, men när de väl sattes in bidrog mer än 40 organisationer och 58 utländska läkarteam, totalt omkring 2 500 personer på 60 behandlingscentra, till att vända och stoppa spridningen.
I västländerna drabbades många av dessa hjältar som gjorde världen säkrare. Flera svenska hjälparbetare möttes när de kom tillbaka av ryktesspridning, trakasserier och hot. Det ifrågasattes om deras barn skulle få gå i skola och på dagis, och i ett fall ska hyresvärden ha velat vräka en återvändande hjälparbetare från sin bostad.
I USA lät New Jerseys republikanske guvernör Chris Christie internera sjuksköterskan Kaci Hickox i tre dagar i ett särskilt tält, trots att hon testat negativt för ebola.
Christies populistiska utspel var dock en västanfläkt mot twitterkontot hos den dåvarande affärsmannen Donald Trump. Han krävde 2014 omedelbart stopp för alla resande från länder med ebola, och spred konspiratoriska anklagelser om att folkhälsomyndigheten CDC ”tog hit” smittan genom att behandla personal som varit i området.
Precis samma tankar spreds i svenska högerextrema kretsar. Sajten Avpixlat skrev om hur myndigheterna ”i hemlighet” förberedde sig för ebolautbrott, främlingsfientliga bloggar upprördes, liksom Trump, av att Sverige förberedde att i landet kunna behandla svenskar som smittats, och menade att öppna gränser hade gjort att ebola nu spreds i västländer.
Rösterna var då i politikens marginal, men de var tillräckligt många och samstämmiga för att skapa obehag för hjälppersonal, samt förstås politisk misstro mot det öppna samhället
På diskussionsforumet Flashback lanserades konspirationsteorin att ebola medvetetet spreds av myndigheterna. Att Sverigedemokraterna i riksdagen gick längre än alla andra partier och krävde beslut om gränskontroller för alla resande från ebolaområdet i strid med expertmyndigheternas rekommendationer noterades gillande av dessa aktörer.
Rösterna var då i politikens marginal, men de var tillräckligt många och samstämmiga för att skapa obehag för hjälppersonal, samt förstås politisk misstro mot det öppna samhället.
I dag vet vi att de hade fel, och intresset för ebola dog snabbt ut på sajterna när viruset framgångsrikt bekämpades. Också Trump tappade intresset för frågan vid samma tid.
Corona är annorlunda än ebola och sprids mycket lättare, bevisligen också i västländer. Då behöver också responsen bli annorlunda. Just för att corona kräver mer lär de som också denna gång ropat högst på mest långtgående åtgärder förmodligen hävda sig ”haft rätt hela tiden”, särskilt om något skulle gå illa.
Men som den uppiskade ebolapaniken visar handlar det snarare om att sådana åtgärder är extremhögerns patentmedicin i alla lägen. Precis som de alltid är emot invandrare, oavsett om det kommer många eller få.