De äger skolor – men tror inte på jämlikhet
Så motarbetar de idén om en likvärdig skola för alla
- Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin.
- I en serie artiklar kommer vi att beskriva hur systemet fungerar. I dag skriver frilansskribenten Jenny Maria Nilsson.
1891 står att läsa i denna tidning om ett gräsligt mord, artikelförfattaren skyller på folkskolan och menar att undervisning i teoretiska ämnen gör arbetarklassens barn lata och omoraliska. Fokus för fattiga barn måste vara på ”matsträfvet” annars undermineras deras moral och skribenten betonar att skolning bör individualiseras utifrån klasstillhörighet.
Fridtjuv Berg, liberal folkskollärare, inkommer med replik. Med statistik visar han att våldet minskat sen folkskolans etablering 1842 och han argumenterar för att skolans allmänbildande uppdrag är till gagn för alla: ”äfven arbetarebarn hafva godt af att höra om lifvet vid Ganges och Jangtsekiang och att skåda bilder från Nilens strand; därför utan kunna de ju sedan icke ens läsa sitt Aftonblad med förstånd, mycket annat att förtiga”.
Två år senare publicerar Berg skriften Folkskolan såsom bottenskola i vilken han förespråkar ett sammanhållet skolsystem för alla barn. Liksom samhället gjort sig av med kastväsendet inom rättsväsendet, skriver Berg, måste det också utdrifva det ur skolväsendet. Det kommer alltid att finnas fåfänga och fördomsfulla människor påpekar liberalen; som vill att rikemansbarn får en högre utbildning och fattigmansbarn afspisas med en lägre – men den attityden ska inte ”sitta i högsätet och fodra offentlig hyllning”.
Bottenskola är Bergs namn för det skolväsende där man vill ge alla grundläggande kunskap, den idé som metamorferas till enhetsskolsystemet, vilket vi har nu och i vår tid kallas grundskola. Att förse uppväxande generationer med nödvändig bildning är nåt av det bästa mänskligheten gjort, för gemenskaper och för enskilda.
Jag ogillar pr-lingot politiker då och då ägnar sig åt när de beskriver utbildning som nåt mirakelmedel för allt möjligt: klassresor, blablabla, utjämna livschanser, blablabla, stärka ekonomin och så vidare. Effekten av blod och pengar – familj och klass – utraderas knappast enkelt och det är ändå att börja i fel ände. Vad samhället kan göra, och det är ingen liten sak, är att ta ansvar för att likvärdig utbildning är tillgänglig för både den som har och den som inte har pengar och social status.
Bottenskola, enhetsskola, grundskola, är ”bara” det – idén om att barn ska ha tillgång till skattefinansierad grundutbildning som är lika bra som annan skattefinansierad utbildning oavsett vem de är och var de är födda. Men Berg hade rätt, det kommer alltid att finnas fördomsfulla personer som motarbetar den idén.
Huvudtesen i deras skrift är att skattefinansierad välfärd har gjort oss lata, omoraliska och ambitionslösa
Till exempel genom att förvanska och förtala den. Som Thomas Gür (opinionsbildare som nyligen både startade och lämnade sajten Bulletin) gör i rapporten Den övermodiga beskyddaren som gavs ut av tankesmedjan Den nya välfärden 2013. Tillsammans med Patrik Engellau (som startat bloggen Det goda samhället) skriver han att riksdagen inrättade enhetsskolan för att göra alla likadana: ”Ambitionen att likrikta var så uppriktig att man stolt framhävde den redan i namnet på den nya skolformen”.
Herrarna är påfallande historielösa och påstår att enhetsskolan inte handlar om att börja undervisa alla i grundläggande curriculum utan om att malla människor med skolväsendet som metod. Huvudtesen i deras skrift är att skattefinansierad välfärd har gjort oss lata, omoraliska och ambitionslösa. De skriver: ”Välfärdsstaten har tagit sig vatten över huvudet. Det urgröper dygderna, skadar människornas välfärd och hämmar nationens utveckling”.
Lustigt ändå att Gür är styrelseordförande för den expanderande förskole- och skolkoncernen Tellusgruppen. Hans lön kommer alltså från två företeelser han håller för skadliga: Skattefinansierad välfärd och skola inom ett enhetsskolesystem.
Academedias grundare Bengt Stillström, i dag inte längre en del av skolkoncernen, är också inne på att fattiga barns utbildning ska fokusera på matsträfvet. I Dagens industri 2014 skriver han att oavsett hur mycket man satsar på de som har det svårt i skolan kommer de aldrig att prestera som de andra. Vilka andra? De rika barnen. Stillström skriver: ”Tyvärr visar det sig också statistiskt att en relativt större andel av dem [de lågpresterande] kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund. Detta vet alla, men av någon anledning får man inte säga att inget kan hjälpa upp det.”
Våra mest framträdande skolägare, paret Bergströms, som äger delar av Internationella engelska skolan, har otaliga gånger förklarat hur illa de tycker om likvärdig skola. Likvärdighet är en ”farlig vänsteragenda” skriver de i Dagens Industri 2017. Fokus, menar de, måste vara på enskilda elevers arbete.
Varför håller Bergströms jämt på med den falska dikotomin? Som att det skulle finnas en motsättning mellan att fokusera på skolväsendets struktur och elevers studier?
Likvärdig skola är inskriven i skollagen, men som skolägare i Sverige kan du alltså vara emot den. Vilket även Almega (del av Svenskt näringsliv) tycks vara. Förra våren överlämnade Björn Åstrand sin utredning En mer likvärdig skola (SOU 2020:28) till utbildningsministern. I sitt remissvar till den skrev Almega först att det kan vara omoraliskt att satsa på fattiga barns skolgång. De skrev: ”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden”.
Vi menade inte så! Sa Almega senare och ändrade i texten, efter kritik från bland annat skoldebattören och socialdemokraten Johan Enfeldt.
Fan tro’t! Den som läser den ursprungliga remissen och även håller koll på Almegas ledning på sociala medier märker samma attityd; ett lättsinne inför bra skola för alla men en hängivenhet och ett försvar för skolkoncernerna oavsett vad de orsakar.
Att starta en skolkoncern i Sverige måste vara bland det minst riskfyllda företagandet i världen
I min uppräkning av skolägare och deras tillskyndare som inte värnar likvärdig skola har vi nu kommit till Rune Andersson (storägare i Academedia via bolaget Mellby Gård) och Peje Emilsson (grundare av Kunskapsskolan och vars bolag fortfarande äger den). Tillsammans med tankesmedjan Ratio arbetar de för att introducera begreppet ”rättvis ojämlikhet”. Att folk är fattiga, skriver de i en debattartikel i Göteborgs-Posten 2020, beror på att de ägnat sig åt ”kortsiktiga nöjen och dyr konsumtion, snarare än att satsa på fortsatta studier, riskfyllt entreprenörskap, extra arbete eller långsiktigt sparande”. Fattiga måste ta konsekvenserna av sin livsstil medan det är rättvist att de själva, som de modiga entreprenörer de är, är rika.
För all del men så himla riskfyllt och jobbigt var det väl inte för Emilsson att hålla sig i närheten av den politiska makten och lobba för den skolvalsreform han sedan själv kunde bli skolbolagsägare inom? Att starta en skolkoncern i Sverige måste vara bland det minst riskfyllda företagandet i världen.
Nä, det låter som om de vill sitta i högsätet och fodrar offentlig hyllning, för att tala med Fridtjuv Berg. Eller som John Stuart Mill förklarade det i Om frihet: ”Överallt där det finns en härskande klass bestäms moralen i ett land till stor del av klassens intressen och dess känsla av överlägsenhet”.
Min poäng med denna text är: Inte bara sålde vi ut vårt skolväsende utan vi gjorde det till ett gäng som ogillar likvärdig skola och vars håg står till ett gammaldags klassamhälle. Och, som genom en slump, har vårt skolväsende också, enligt OECD, blivit mindre likvärdigt och mer segregerat sedan denna välfärdsbolagselit uppstod.
En elit som kanske är av sorten sociologen Jack Goldstone varnar för. Hans forskning handlar om vad som genom tiderna inneburit social oro för samhällen. Om de rikaste och mäktigaste samhällsmedborgarna arbetar för att berika och stärka samhället blomstrar det, berättar Goldstone, nåt man visste redan under antiken. Och tvärtom, om en elit arbetar för att berika sig själv och söker makt över politik och policies för att skydda och expandera sina förmögenheter, undermineras och destabiliseras samhället.
Är Sverige i en period av ökad instabilitet? Kanske, men mycket påverkar ett land. En sak är i alla fall säker, den nation som låter en elit tjäna pengar på att använda ett skattefinansierat skolväsende som verktyg för segregation har redan förlorat.