Istället för fest – en kamp för överlevnad
Pandemi och politik hotar de fria teatergrupperna
Tre av de mest vitala, och mest politiska, fria teatergrupperna i Stockholm jubilerar detta onådens år: Teater Tribunalen på Södermalm fyller 25, Moment teater i Gubbängen fyller 20 och Turteatern i Kärrtorp fyller 50 år. Alla hade planerat in storslagna jubileumsfiranden, men i och med pandemin är allt inställt. Så vad gör de nu? Och hur ser de på framtiden?
I Kärrtorp stod den stora höstproduktionen färdigrepeterad och klar – en fri tolkning av Wagners ”Nibelungens ring”. Efter intensiv omplanering och coronaanpassning gick den till sist upp i Ragnarök utan att ens möta publiken.
– Jag tror aldrig att jag har jobbat så mycket som under den här pandemin, säger Marie Nikazm Bakken, konstnärlig ledare för Turteatern i Kärrtorp.
Eftersom teater bygger på att människor kan mötas är det en särskilt utsatt bransch just nu. Frigrupperna levde redan utan marginaler. Anslagsmodellen medger ingen ekonomisk buffert för oförutsedda situationer. Alla konstnärer är frilansar och runt föreställningarna anlitas normalt scenarbetare och foajépersonal på kortkontrakt eller timmar.
– Vi har från början en ganska svag bas att stå på och nu är det många kedjor som brister. Underfinansieringen är inbyggd i systemet, så vi har gröpts ur under en längre tid och hade ingen backup, säger Henrik Dahl, konstnärlig ledare för Teater Tribunalen.
I den gamla porrbiografen Lido på Hornsgatan, där Tribunalen huserar sen 1995, hoppades man in i det sista på premiär för den stora jubileumsuppsättningen med titeln ”Vad i helvete ska en mänska göra?” I tre 1930-talspjäser av Rudolf Värnlund, ”Söders Dostojevskij”, skulle denna fråga knådas med utgångspunkt i arbetarrörelsens splittring. Men dagarna före premiär kom reglerna om max åtta personer för sammankomster och allt fick blåsas av, efter att redan ha planerats om och anpassats i både A- B- C- och D-planer.
Texten fortsätter under bilden.
– Vi har jättesvårt för att stänga ner och hoppades i alla fall kunna ha en liten premiär, men det går ju inte. Med de här reglerna kan vi inte ens filma eller streama föreställningen – vi har tio personer på scenen, säger Hanna Melanton-Appelfeldt som är verksamhetsledare på Teater Tribunalen och precis har tvingats säga upp ensemblen.
Moment teater har samma dilemma. I dagarna är det precis 20 år sedan en utbrytargrupp från nu insomnade Teater Scenario flyttade in i den före detta biografen City i Gubbängen. Under pandemin har man omfamnat möjligheten att möta publiken digitalt, trots minst sagt usla förutsättningar. När Moment gjorde sina första, stapplande streamingförsök i våras fanns inte ens bredband i huset.
– Tio år efter alla andra installerade vi fiber på teatern, skrattar Josefine Ankarberg som regisserat jubileumsföreställningen ”Till Damaskus – 20 år av moment”. Nu när uppkopplingen är bättre har hon delvis kunnat fullfölja repetitionerna på distans, även om de inte kommer att kunna visa föreställningen i sin helhet.
Hos dessa grupper är det bara en handfull som är anställda på längre kontrakt och omfattas av möjligheten till korttidspermittering. Den ständiga omplaneringen under krisen har redan ökat arbetsbelastningen enormt och man tvingas knapra av resurser som skulle ha gått till konst, så alla hoppas på de extra krisstöd som sökts. För samtidigt ska vårsäsongen planeras under fortsatt ovisshet och oro.
Turteaterns Marie Nikazm Bakken upplever att de har stått ganska ensamma i krisen med eget ansvar för att tolka otydliga direktiv, men i nuläget upplever sig grupperna ändå ha läget under hyfsad kontroll.
Moments grundare och konstnärlige ledare Andreas Boonstra menar att kulturfientlig, högerpopulistisk politik är ett mycket större hot mot teatern än pandemin.
– Jag känner mig som en fridykare, man har bara ett andetag och det gäller att hushålla med luften så gott det går, säger Andreas Boonstra.
Flera fria scener har stängts och de yngre frigrupperna är hellre hemlösa än står med fasta lokalhyror på halsen
Sedan starten har han levt med att det ständigt är upp till bevis för Moments smala, politiska scenkonst, men de senaste åren har de känt sig särskilt ifrågasatta. Vilket också har speglats i flera föreställningar. Så till exempel i ”Inspektionen 2020”, som precis hann ha premiär i mars innan allt stängdes ner, men sen blev den allra första produktionen att läggas ner i förtid på Moment.
– Vår jubileumsföreställning skulle handla lite om hur man åldras med sin teater, och det var ju galet redan för 20 år sedan att starta en sån här teater, men på den tiden gick det i alla fall, säger Andreas Boonstra.
Då, för 20 år sedan, var Stockholm fortfarande en teatertät stad men nu är trenden den omvända. Flera fria scener har stängts och de yngre frigrupperna är hellre hemlösa än står med fasta lokalhyror på halsen, säger Andreas Boonstra. Och han förstår dem – i dagens kulturpolitiska klimat skulle han aldrig ha vågat starta Moment.
För Tribunalen var 2020 ett extra viktigt år. Dels för att spela in biljettintäkter, eftersom de var utflyttade under förra året på grund av renovering – teaterns tak höll på att rasa in – men också konstnärligt. Politikerna i Stadshuset tycks nämligen vilja att Teater Tribunalen ska ändra inriktning.
Andreas Boonstra menar att den alltid kommer när det är borgerligt styre i Stadshuset, då skiftar synen från kulturen som samhällsbärare till entreprenör
– Staden vill att vi ska bli mer entreprenöriga, samarbeta med näringslivet och hyra ut scenen till olika evenemang, vilket rimmar ganska illa i våra hjärtan, säger Henrik Dahl.
Entreprenörstanken med önskemål om att förvandla fria teaterscener till bredare kulturhus känner alla tre jubilarerna igen. Andreas Boonstra menar att den alltid kommer när det är borgerligt styre i Stadshuset, då skiftar synen från kulturen som samhällsbärare till entreprenör, utan att det verkar finnas förståelse för vad en fri teaterscen i realiteten kan göra.
– Det låter så lätt att be oss ha mer event och konserter, men det är jättemycket jobb runt omkring som vi inte har resurser till, säger Andreas Boonstra.
Det handlar om allt från administration och repetitionstider till att rent praktiskt rigga om och flytta runt scenografier.
– Det är lika svårt som att ha kanotträning i en simbassäng när den fortfarande är öppen.
Texten fortsätter under bilden.
På Tribunalen har man verkligen försökt lyda uppmaningen att söka sponsorer, men upplevde redan före corona en viss svårighet att få näringslivet att stödja scenkonst med uttalat antikapitalistisk profil. De tror knappast att pandemin förbättrat oddsen.
Turteaterns drivkraft är att just motverka kommersialism och populism. Marie Nikazm Bakken säger att de kämpar med näbbar och klor mot den politiken.
– I en kris som den här är det viktigt att hålla huvudet kallt och hålla fast vid sina värderingar, säger hon. Men hon är orolig för vad som händer när krispaketen och extrapengarna tar slut.