Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Muslimer smutskastas – sen ska de hjälpa till

Innebär yttrandefrihet att man lydigt säger vad makten vill höra?

Magdalena Andersson och Ulf Kristersson hoppas nu att svenska muslimer, som svartmålats under hela valrörelsen, ska ”hjälpa till”.

En tankelek: Om en före detta statsminister vände sig till dig och bad dig upprepa hennes budskap, hade det du yttrade då varit fritt? De flesta hade förmodligen beskrivit denna efterapning som själva motsatsen: den som bara tillåts tala när den talar maktens språk är i själva verket tystad.

Ändå är det yttrandefriheten som Magdalena Andersson refererar till när hon i SVT:s Morgonstudion ber alla svenskar, särskilt de som har ”kontakter i den muslimska världen” om att tala om hur det fungerar i det här landet.

”Hjälp till”, vädjar Magdalena Andersson; nu är det upp till er muslimer att berätta om hur bra ni har det här, så att Natoansökan kan fortskrida smärtfritt.

 

Om rätten att uttrycka sig fritt hade handlat om att ge en sanningsenlig bild av Sverige kommer här några exempel: anmälningarna av hatbrott mot muslimer har fördubblats under det senaste decenniet. Detta har skett parallellt med att politiker beskrivit islam som västvärldens motsats, där den senare förstås som yttrandefrihetens epicentrum. I detta fria land har muslimers rätt att uttrycka sig kringskurits både materiellt – exempelvis genom att stoppa finansieringen av det muslimska studieförbundet Ibn Rushd – och genom politikers hårdföra språk.

”Vi vill inte ha några Somalitowns i Sverige”, sa Magdalena Andersson förra året. 

”Varför sköts det inte skarpt? Varför har vi inte minst hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare?” undrade Ebba Busch efter protesterna mot Rasmus Paludans koranbränningar.

”Islam är en avskyvärd religion”, menade sverigedemokraten Richard Jomshof.

 

Muslimer, som under valrörelsen bara haft en enda funktion; som projektionsyta för landets politiska misslyckanden, förväntas nu snällt ställa upp på den nya berättelsen om Sverige, där koranbränningen enbart kan förstås som ett tecken på hur väl vår demokrati fungerar.

Det är uppenbart att politikerna inte räknade med att de en dag skulle bli beroende av människorna de ägnat sig åt att smutskasta.

Ulf Kristersson, som kommit till makten genom att svartmåla muslimer, mötte under torsdagen upp representanter från muslimska organisationer för att visa välvillighet. Även statsministern hoppas på att de ska hjälpa till, för just nu hänger Nato-ansökan på att folket sluter upp bakom beslut de inte haft något inflytande över. Och säger inte folket, vi, exakt vad som förväntas av oss finns andra strategier för att tysta kritiken.

I Aktuellt intervjuas Mikael TofvessonMyndigheten för psykologiskt försvar. Han beskriver hur det just nu pågår en ”desinformationskampanj” världen över för att framställa Sverige som ett ”islamfientligt land”.

 

Budskapet är tydligt: den som ifrågasätter vidden av sitt demokratiska inflytande, som påpekar brister i den frihet som regeringsföreträdarna hävdar att vi har, riskerar att utmålas som ett hot mot nämnda demokrati.

Rättigheter har således bara den som vill hjälpa till att berätta om hur långtgående rättigheter den har.

Yttrandefriheten är din att nyttja, men bara om du säger exakt det som regeringen vill höra. Kom igen, hjälp till.