Att göra oss olika inför lagen var ju hela idén
PM Nilssons ålfiske påminner oss om ideologin den här regeringen vilar på
Det har varit svårt att hålla händerna i fickorna den senaste veckan. Jag har tvingat ner mina viktigpetterfingrar som vill vifta i luften och berätta om Regeringens Dubbelmoral.
Efter att det framkommit att statssekreterare PM Nilsson varit på utrotningsuppdrag och tjuvfiskat ål, bestämde sig Johan Pehrson och Ulf Kristersson för att rådfråga mannen där uppe om hur en sådan motstridig handling kan frikännas. I en gemensam omtolkning av bibeln återkom de förnöjt:
– Den som kastar första stenen ska vara mycket, mycket försiktig, sa Pehrsson.
– Den som är helt fri från skuld kan kasta den första stenen, härmade Kristersson.
Men så minns jag att logiken är en dålig allierad i kampen mot en fascistisk regering
Elevrådsordföranden inom mig är helt redo att greppa talarstolen och läxa upp statsstyret; herregud, självklart kastar jag den första stenen, jag kan köra kulstötning med Kilimanjaro om det ska vara nödvändigt. Jag har minsann ingen tjuvjakt att dölja. Och ursäkta herr talman, men det är förbannat motsägelsefullt att regeringen plötsligt filosoferar om brott som något allmängiltigt när de just ägnat valrörelsen åt att tala om brottslingen som en omänniska, någon som ska spärras in på livstid helst från tidiga tonåren!
Men så minns jag att logiken är en dålig allierad i kampen mot en fascistisk regering. Att Ulf Kristersson förordar tvångsvisiteringar av ungar i orten utan brottsmisstanke, samtidigt som han har bildat regering med en kriminell liga, är bara ologiskt om man utgår ifrån högerns politiska projekt som i grunden rättvist. I själva verket är det ett ideologiskt projekt som syftar till att behandla människor olika.
Reaktionen på Nilssons ålfiske visar på sätt och vis att regeringen lyckats med marknadsföringen av sin inhumana politik: istället för att ifrågasätta straffpolitiken som sådan, kräver oppositionen en mer konsekvent syn på brottslingarna som onda.
Nå, om Ulf Kristersson sparkade sin statssekreterare, hade vi då litat på att han försökte bygga ett rättssäkert samhälle som värnar om de mest utsatta?
Är det inte snarare så att ordningen är orättvis, att lagboken är klasskodad och att statsministern håller på att införa raslagar?
Självklart är det orättvist att överklassen får gå fri medan arbetarklassen spärras in.
Men så länge motståndet består i att vädja till makten om att de ska spärra in också sina egna, kommer de i bästa fall flina hela vägen till fängelset. Det är inte dubbelmoral som regeringen ägnar sig åt, påminner jag mig själv. Att göra oss olika inför lagen? Det var ju det som var meningen hela tiden.