Så lyfter vi kulturen
Daniel Suhonen listar 10 arbetsuppgifter för en blivande rödgrön kulturminister
För 40 år sedan - i mars 1974 - lämnade den dåvarande kulturministern Bertil Zachrisson in proposition nr 28. Den innehöll 1974 års kulturpolitik. Bakom låg över ett decenniums noggrant utredande. Den nya kulturpolitiken, som klubbades i politisk enighet, hade som mål att ”medverka till att skapa en bättre samhällsmiljö och bidra till jämlikhet”. Resurserna till kulturen ökade. I onsdags presenterade Lena Adelsohn Liljeroth alliansregeringens kulturbudget och reformerna lyser så pinsamt med sin frånvaro att själva nyheten var att regeringen inte hade några nya reformmedel alls.
Om man leker med tanken att de rödgröna återkommer till makten i höstens riksdagsval och har ambitionen att lyfta kulturen på ett liknande sätt som för 40 år sedan - vad borde de göra då?
Ett arbetsschema i tio punkter bör se ut så här:
1 Kulturpolitikens förutsättning är pengar
Kulturpolitik handlar om att skapa förutsättningar för kulturupplevelser och kulturellt och konstnärligt skapande. Progressiv kulturpolitik måste handla om att ge fler möjlighet att ta del av kultur, skapa själva och att göra det under bättre förutsättningar.
Grunden för detta är pengar.
Vill man förbättra kulturpolitiken måste man bryta dagens urgröpning av anslagen som inleddes på 1990-talet när kulturverksamheten slutade räknas upp med inflationen. Detta syns i dag på våra museer och teatrar - verksamhetsmedlen äts upp.
2014 beräknas den statliga kulturpolitiken står för 6,6 miljarder. Att dubbla kulturanslaget skulle ge den statliga kulturpolitiken ett lyft med 7 miljarder per år. För mandatperioden skulle lyftet ge 28 miljarder.
2 Ett offentligt åtagande
Från höger har visionen antingen varit att 1) låta jobbskatteavdrag ersätta offentlig kulturpolitik, 2) låta privata mecenater med skatterabatt fylla igen de offentliga hålen eller 3) att som Timbro försöka erövra kulturarbetarna.
Från vänster måste svaret vara att kulturpolitiken handlar om samhällssyn. Att vi tror på gemensamma kultursatsningar och att samhället måste ta detta ansvar fullt ut. Sponsring kan aldrig bli något mer än tillägg och ska aldrig ge skatterabatt. Kulturarbetarna får ha vilka åsikter de vill men deras verksamhet är helt avgörande för ett gott samhälle.
3 Låt public service växa
De privata mediehusen försöker strypa public service och regeringen har lydigt hjälpt till så gott de kunnat. Ett vänstersvar måste vara att låta expandera public service. Ge tillbaka friheten att vara kreativa igen.
Fastställ en evenemangslista för att säkra att alla medborgare får del av viktiga program som OS, fotbolls-VM och Nobelfesten. Dessa ska visas i SVT eller TV4 för att verkligen kunna ses av alla - det räcker inte med 85 procents täckning som i dag. Ändra sändningsvillkoren så att TV4 måste ha lokal nyhetsbevakning.
Låt public service växa med en dagstidning och kanske en biografkedja. Går Svenska Dagbladet i konkurs bör denna tidning köpas av staten och ingå i samma koncern som SR och SVT. Stifta en biograflag med minst en biograf i varje kommun. SF kan även inlemmas i ett nationellt uppdrag om bio i hela landet. SF ska inte tillåtas ha monopol.
Tillsätt en mediemaktutredning, som granskar ägarmakten i svenska medier och möjligheten att bryta upp dagens privata oligopol. Utred hur presstödet kan ändras så att äkta mediemångfald kan skapas.
4 Ökad kulturell jämlikhet
I dag vidgas kulturklyftan. Samhället måste göra mer för att utjämna skillnader i vanor och kulturellt kapital och en väg går via skolan. Läsfrämjande arbete, teaterbesök, eget skapande, obligatorisk kostnadsfri kulturskola - bomba alla skolor i hela landet med kulturella satsningar.
Alla skolor, även friskolor, måste ha skolbibliotek.
Läsarbetet behöver också nå grupper som håller på att tappa läsningen - framför allt män i LO-kollektivet. Återta satsningar på Läs för mej, pappa och på arbetsplatsbibliotek.
5 Anställningstrygghet
Kulturen är också en bransch - kulturarbetare är också löntagare. Ge dem anständiga arbetsvillkor, rimliga pensioner som är realistiska utifrån deras bransch.
En del av en kulturpolitisk expansion måste vara att låta fasta tjänster skapas igen, att offentliga teatrar och institutioner blir goda arbetsgivare, att folk lasas in i kultursektorn och att lönenivåer och avtal justeras upp. Konstnärslöner bör återinföras, utvidgas och höjas eftersom det är en utmärkt idé att låta konstnärer strida ett liv, men sedan också få del av en anständig trygghet.
6 Bygg klart filmen
En del av 1970-talets politik som aldrig blev klar är filmen. Det blev ett hus och några miljoner och ett filmavtal som branschen verkar vilja krångla sig ur. Hur många fler filmer av Roy Andersson, Bo Widerberg eller Suzanne Osten hade vi fått se om de inte tvingats ägna tid åt att kämpa för varje krona?
Genomför visionen om en statlig filmpolitik värd namnet, tillför minst en miljard per år till produktion och distribution. Avskaffa automatstödet, det vill säga, de pengar som Filminstitutet garanterat ger filmer som är kommersiella - satsa i stället på nyskapande, utmanande film.
7 Ny litteraturgiv
Litteraturen och bokbranschen behöver en ny giv. Biblioteksersättningen ligger still på 1,41 kronor per lån. Höj till 3 kronor i ett första steg. Det skulle mer än fördubbla stödet till författarna.
Ge biblioteken skyldighet att ta in författarbesök, låt dem även ta ansvar för ett nationellt läslyft i skolan.
Inför fasta bokpriser för att ge förlag och handel intäkter och reglera e-bokhandeln innan Amazon är här. Skapa en kulturfond liknande Fritt ord i Norge genom en extra skatt på vinstuttag ur välfärden.
8 Ansa projektdjungeln
Att återinföra armlängds avstånd går via att återupprätta de fasta anslagen till det fria kulturlivet. Madeleine Sjöstedt-modellen i Stockholm med bonusar och nyckfullheter gör att lokala politiker med sina pottar och prioriteringar äter sig in i huvudet på kulturskaparna.
Fasta anslag och mer pengar i systemet är garanten för höjd konstnärlig kvalitet och frihet - i motsats till liberalism.
9 Universiteten ska vara frizoner
Universiteten hotas i dag av marknadsorientering och ska enligt högeralliansen helst delfinansieras av näringslivet. En rödgrön regering bör sätta stopp för detta och låta våra lärosäten vara platser för fritt tänkande och forskning.
En del av ett intellektuellt nät av fria rum, av icke-kommersiella platser och på det sättet fogas in i resten av kulturpolitikens ambitioner.
10 En ny värdegrund
Lena Adelsohn Liljeroths kulturpolitik strök målet om att låta kulturpolitiken ”motverka kommersialismens negativa verkningar” men även kvalitetsmålet för kulturpolitiken. Just dessa mål behöver skrivas in igen. Inte som reliker utan som ett nytt riktmärke för en politik som vill kulturell jämlikhet, demokrati och frihet.