SVT pratar biologism och ramlar ner i 1900-talet
”Från savannen till Tinder” är en populistisk klapp på ryggen till de senaste årens konservativa våg
Ibland kan jag undra vad som inte är underhållning. Mord och kriser är underhållning, människors kärleksliv är underhållning. Debatt är underhållning. SVT har levt på (och förstärkt) denna våg i många år, och när Belinda Olsson, tidigare programledare för underhållningsvåldet i SVT:s olika debattprogram, nu ger sig ut på en odyssé i biologism förvandlas också forskning och samhällsfrågor till – underhållning. Med oklar målgrupp. Är det för barn?
Olssons följeslagare och guide, vi kan kalla honom hennes Vergilius eller kanske hennes Fredag, är hjärnforskaren Markus Heilig. Han levererar de naturvetenskapliga rönen om kvinnors och mäns hjärnor, och för balansens skull får en och annan genusvetare försöka placera hans slutsatser i ett samhälleligt sammanhang. Det går sådär. Det går nämligen alltid sådär när något som framställs som facit ifrågasätts. Som Malin Krutmeijer påpekar i Sydsvenskan är det något förrädiskt i att presentera naturvetenskaplig forskning som den enda sanningen.
I den allra sista delen av serien blir det uppenbart vad som inte fungerar med denna lättsamma ”undersökning”. Kvinnors och mäns separata arbetsmarknader är under lupp. Varför så få kvinnor i försvaret? Och så få män i vårdyrken?
Självklart krävs förmåga till samarbete inom försvaret, liksom hierarkier är lika viktiga som synliga inom vården
Jo, förklarar psykologen Agneta Herlitz, det är för att mäns mer hierarkiska tänkande passar bättre i armén och kvinnors förmåga till samarbete är viktigt inom vården. Men det är en uppenbart skev och förenklad tolkning av hur dynamiken ser ut på respektive arbetsplatser. Självklart krävs förmåga till samarbete inom försvaret, liksom hierarkier är lika viktiga som synliga inom vården. Men när vi stirrar oss blinda på biologiska skillnader måste vi också leta efter dessa utanför kroppen, och konstruera dem i förståelsen av själva samhällsstrukturen. Så skapas ett självbekräftande cirkelresonemang av förenklingar.
Kampen mellan naturvetare och samhällsvetare är avgjord på förhand. Trots det landar serien lite snopet i att, nja, skillnaderna är kanske inte så stora. Egentligen. Men då har vi redan sett hur kvinnor inte kan sätta ihop möbler, hur män inte kan minnas ansikten (det är för att deras hjärnor är konstruerade att inte behöva ta ansvar för relationer, typ). Jodå, jag vet att forskningen pratar på gruppnivå här. Ändå är det lätt alienerande att höra dessa förnumstiga kategoriseringar (ge mig en möbel att skruva ihop! Har jag träffat den där grannen förr?) om och om igen.
Jag tror serien vill skapa igenkänning, lite fikarumsprat. Om hur majoriteten, heterosexuella ciskvinnor och cismän, egentligen är skapta. Belinda Olsson tuffar vidare i Från savannen till Tinder och låtsas som om hon slåss i motvind. Tveksamt. Snarare är hennes programserie en populistisk klapp på ryggen till hela den konservativa våg vi sett på senare år. Medan debatten på annan plats diskuterar både kropp och samhälle, faller SVT rakt ner till 1900-talet. Roligt? Det beror på vem du är.