Sida vid sida mot Viktor Orbán
Joakim Medin om gatuprotesterna som samlar både vänster och fascister
Ungerns premiärminister Viktor Orbán dinglar strypt och död från en galge, med en röd hängsnara runt sin hals. Kroppen är upphissad i luften ovanför en stor folkmassa, som jublar vid åsynen och tar bilder med sina mobiltelefoner. Premiärministerns namn finns inte utskrivet någonstans. Men den lilla tygdockan i snaran har en grå mittbena fastsydd på sitt huvud, så att alla ändå ska förstå vem den föreställer.
Demonstranten som går omkring med denna mycket radikala ”protestskylt”, i en regeringskritisk marsch i Budapest, är något oväntat en medelålders man med ett helt alldagligt utseende. Han heter Otto, arbetar i ett multinationellt företag, tillhör medelklassen. Otto har fullständigt svepts med av den nya oppositionella vinden. Han berättar att han är ”förbannat trött på Viktor Orbáns regim” och att han nu är ute på gatorna för att kämpa för sin 18-åriga dotters framtid. För nästa generation.
Ungern har gått in i fjärde veckan av aldrig förr skådade protester mot Viktor Orbáns regering. Protesterna utbröt i mitten av december som en reaktion mot en ny lag, som tillåter arbetsgivare att kräva 400 timmar övertidsarbete av sina anställda.
Övertidslagen är Orbáns lösning på den allvarliga arbetskraftsbrist som uppstått i Ungern, efter att minst en halv miljon ungrare flyttat utomlands under hans regeringstid – i jakt på både bättre löner och ett mer demokratiskt samhällsklimat. Protesterna breddades snabbt och riktas i dag mot hela det auktoritära system som Orbán konstruerat sedan sitt makttillträde 2010.
Det unika med protesterna är inte bara radikaliseringen av många deltagare, samt den ungerska polisens rikliga användning av tårgas. För allra första gången deltar även politiker från samtliga parlamentariska oppositionspartier, sida vid sida. Men det betyder att även det högerradikala nationalistpartiet Jobbik, som är Ungerns största oppositionsparti, deltar.
Jobbik grundades 2003 i kretsar med fascistiska, antisemitiska, homofoba och ärkekonservativa åsikter. Partiet hade länge en paramilitär svans och för bara några år sedan ansågs de utgöra ett hot mot Ungerns demokrati. Sedan 2014 har Jobbik dock sagt sig gå igenom en förändringsprocess som gjort att partiet antagit en mer moderat framtoning. Nu går deras politiker och anhängare tillsammans med liberaler, judar, hbtq-aktivister och feminister i demokratimarscherna mot Orbánregeringen.
I årets första oppositionella appellmöte i Budapest växlar jag några ord med János Bencsik som är vice ordförande i Jobbiks partikabinett. Han skakar min hand och känner igen mig, eftersom vi träffades i samband med en demonstration strax före jul. János Bencsik håller med om att den breda uppslutningen är både märklig och komplicerad.
– De största problemen vi ser är att några av de andra partierna här tidigare haft regeringsmakten i Ungern, och då bjöd in multinationella företag till landet. Socialdemokratiska MSZP är dessutom ex-kommunister. Varför Jobbik ändå samarbetar med dem nu är för att väljarnas attityder drastiskt håller på att förändras. De förväntar sig att vi alla kämpar tillsammans, mot regimen.
Jobbik lyssnar alltså på folkets vilja. János Bencsik hävdar också att hans parti har förändrats och i dag hyser bara normala, konservativa åsikter. Alla medlemmar och politiker med extrema åsikter har sparkats ut.
Det är en sanning med modifikation. János Bencsik blev parlamentsledamot bara några dagar före jul, då han tog över Jobbikpolitikern István Szávays uppdrag. István Szávay är en av partiets grundare och tvingades i december lämna alla positioner, efter att det läckt ut en skandalös ljudinspelning där han kallade en kvinna för ”smutsig jude”.
Det låter först som att saken är ur världen och att partiet faktiskt följt sin nolltolerans. Men mitt i klungan av viktiga Jobbikpolitiker, bredvid János Bencsik, står samme István Szávay som just officiellt har brännmärkts i partiet. Även han ler och skakar min hand.
Jobbik hyser ännu antisemitiska åsikter och en rad andra problem. De besynnerliga politiska omständigheterna i Ungern gör dock att ”reformerade fascister” nu har förts samman i en gemensam kamp med landets övriga opposition.
Det är trots allt Orbán, vars parti Fidesz är med i samma konservativa partigrupp i EU-parlamentet som Moderaterna och Kristdemokraterna, som på helt egen hand avvecklat den liberala demokratin i Ungern. Inte Jobbik. Det är Orbán som blivit de internationella högerauktoritära krafternas givna förebild i Ungern. Inte Jobbik.
Betyder det att vissa högerradikaler trots allt kan bli allierade i kampen för att bevara demokratin, så länge de säger sig vara hederliga och är oprövade som makthavare?
I en bar mitt emot den judiska synagogan i Budapest träffar jag en frihetlig vänsteraktivist som tycker det är en befängd idé. ”Péter”, som vi kan kalla honom, är en av de ledande personerna som organiserat de unga vänsterkrafterna och studenterna i protesterna, i koordination med alla partier. Hittills har trettio av hans vänner arresterats av polis.
Péter medger att det känns mycket märkligt att protestera tillsammans med Jobbik även om deras hårdföra aktivister har visat sig väldigt användbara i konfrontationer med polisen. Men Péter har lika svårt att se det hålla långsiktigt, som det är svårt att se ett långsiktigt samarbete mellan alla oppositionspartier.
– Det har dykt upp en tävling mellan alla partier om att synas mest. Det finns ingen som helst dialog under planeringsmötena. Vissa partier försöker privatisera protesterna och ett slags flaggkrig har brutit ut. Du märkte hur Jobbik medvetet ställde sig längst fram med alla sina flaggor, under det senaste appellmötet.
Péter och hans block planerar därför att skapa en egen, separat protestfront, där de inte behöver dela yta med partier som inte kämpar för demokratin utan för sina egna intressen.
Om protesterna kunde leda till att en ny och enad oppositionsfront etableras, skulle det kunna påverka både 2019 års EU-val och lokala val i Ungern. Men den ungerska oppositionen har i åratal varit notoriskt splittrad och oförmögen att bygga hållbara plattformar.
Och även om så skedde, skulle det bli oerhört svårt att backa det auktoritära bandet i Ungern, eftersom Orbán bakat in mycket av sin maktcentralisering, sina reaktionära värderingar och sin kontroll över statsapparaten, i Ungerns konstitution och kardinallagar.
I flera år har jag hört ungerska regeringskritiska intellektuella, akademiker och ex-politiker förklara att det endast är med politiskt våld som en verklig förändring kan ske i Ungern, eftersom landet upphört att vara en fungerande demokrati. Det är samma tankebanor som fått Otto, en helt vanlig medelklassman, att tåga runt på huvudstadens gator med sin premiärminister i en hängsnara.
Joakim Medin
frilansjournalist och författare