En attack på en lärare är en attack på republiken
Över den växande misstänksamheten hörs vädjanden om enighet mot våldet
Det ohyggliga mordet på den franske läraren Samuel Paty var utannonserat. 2016 sände islamistiska Daeshs tidning budskapet till sina anhängare i Frankrike: ”Mörda franska lärare, avliva skolminister Najat Vallaud- Belkacem.” Ordern sändes ett knappt år efter terrordåden mot Bataclan, där mer än hundra människor dödades.
Skolmordet i fredags kan inte reduceras till ett dåd av en ensam galning och hans närmast anhöriga. Sedan decennier tillbaka driver terroristiska islamistiska organisationer och celler krig mot det franska samhället. Att halshugga en lärare är en medvetet utstuderad handling. Lärarna är själva symbolen för den franska republiken, för dess medborgaranda och för dess respekt för religions- och yttrandefrihet.
Denna svåra demokratiska uppgiften har blivit farlig – livsfarlig – genom radikaliseringen av islamismen.
Den har blivit ännu grövre efter den dödliga terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo 2015.
Dessvärre har också motsättningarna och misstänksamheten mellan det franska majoritetssamhället och den stora, helt dominerande, muslimska minoriteten vuxit och exploaterats politiskt.
Emmanuel Macron, med ett allt svagare folkligt stöd, måste skärpa övervakning och repression mot terroristerna och bryta upp och upp och förbjuda dess organisationer. Samtidigt krävs samverkan med den muslimska majoriteten, som omedelbart och entydigt fördömt mordet, våldet och terrorn i uttalanden från hundratals imamer och i de dagliga, mycket spridda, nättidningar som Oumma och SaphirNews. ”Vi fördömer våldet”, ”Vi är för yttrandefrihet”, ”Je suis prof”( jag är lärare”.) Så lyder paroller från den muslimska majoriteten.
En vädjan om enighet mot våldet.
