Podden som faktiskt gjorde skillnad
Adnan Syed går fri, men frågorna återstår
1999 mördades en ung kvinna i USA, och hennes ex-pojkvän dömdes till livstid. Fram tills år 2014 hade åtminstone vi i Sverige ingen aning om detta, och hade heller ingen anledning att göra det.
Men podcasten Serial innebar att true crime-genren i poddformat inte bara blev rumsren, utan också respektabel. Visserligen hade exempelvis långköraren Rättegångspodden dragit igång redan året innan, men detta var något annat. En serie på tolv avsnitt som innehöll det mesta. Ett brutalt mord, förseglade livsöden, tveksamma polisageranden och en dom som i allmänhet innehöll väldigt mycket oklarheter.
Serial har förblivit ett föredöme att snegla på. De kombinerar envist grävande med tålmodigt och kärleksfullt berättande.
Idag är sådana undersökningar närmast vardag, på gott och ont. De flesta poddar kan dock inte bära upp det långa formatet, och blir en transportsträcka mot en ofta otillfredsställande upplösning. Journalisten Mårten Trofast inledde serien Skuggland med åtta delar om socialsekreteraren Andrew Söderlund, som blåste kommunen Perstorp på miljonbelopp. Underhållande, rätt snaskigt, men mot slutet var också känslan att det var allt.
Att något faktiskt förändras tillhör ovanligheterna. Men när Adnan Syed nu förväntas bli helt frisläppt, är det svårt att bortse från Serials enorma genomslag och dess betydelse. Syed är nu 41 år gammal, och hann sitta av 22 av dem i fängelse.
Rättegångens alla tveksamheter tog drygt två decennier att rätta till. Egentligen har inte särskilt mycket ny information tillkommit. Men den bristande bevisningen har helt enkelt tillåtits passera, för att sakta dras fram i ljuset igen. Podcasten blir, bland annat, ett dokument över hur trögflytande rättsprocessen är när den drämt klubban i bordet.
En framgång för både rättvisa och berättarkonsten? Helt okomplicerat är det inte. Seriens programledare och producent Sarah Koenig är såklart varken kriminolog eller jurist. Hon är proffs på att förmedla historier på ett medryckande sätt. Blev frontperson i greppet där berättaren tillåter sig vara personlig och trevande i extremt komplicerade frågor. Under lyssningens gång blir det nästan omöjligt att inte utveckla sympatier med Syed, vars eventuella skuld fortfarande hänger i luften när serien tar slut.
Koenig gör visserligen ett hästjobb, och anstränger sig för att se händelseutvecklingen ur alla tänkbara perspektiv. Och det är lätt att fastna i att en till synes oskyldig man släpps fri. Samtidigt kvarstår frågor om vad som händer nu. Mordoffrets bror har sedan Serial blev landets största podcast, varit emot den. Han har inte velat medverka, men uttalade sig i domstolen nyligen: ”Det här är ingen podcast för mig. Det är på riktigt, och det tar aldrig slut.”
Först 2019 uppstod en debatt i Sverige som rörde vårt tvångsmässiga frossande i verkliga människors lidande. Podden Svenska mordhistorier hade norpat stora delar av sitt material utan att källhänvisa, och Rättegångspodden rullade ut allt möjligt utan att stämma av med anhöriga. ”Vi svenskar älskar brottslighet. Finns den inte måste vi hitta på den”, skrev Malte Persson nyligen. Och om vi inte ens behöver hitta på den, så ska vi vrida ur varje otröstligt vittne för att fylla det omättliga content-hålet.