Svensk Natodebatt har ingen plats för realister
När idealisterna driver på får ingen prata om riskerna
”Om Sverige skulle välja att skicka in en Natoansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa.”
Så sa statsminister Magdalena Andersson (S) i början på mars. Det var en ren sakupplysning.
Sådana tål vi inte längre och hon blev kölhalad. Som om hennes konstaterande var till stöd för Ryssland. Exemplet är illustrativt för det offentliga samtalet just nu.
Alla har blivit idealister. En krass realist beskrivs som landsförrädare, eller värre.
Strax efter Putins order om invasion medverkade en expert från Försvarshögskolan, tror jag det var, i SVT. Han ifrågasatte Zelenskyjs val att stanna i landet och menade att det nog vore bättre att ha en fungerande exilregering utanför Ukraina än att presidenten sitter kvar i Kiev tills han fängslas eller mördas.
Det lät rimligt. Realistiskt. Kanske visar sig Zelenskyjs strategi vara smartare, han har fått ett enormt stöd genom att markera att han inte lämnar landet. Men där och då uppfattade jag det som logiskt. USA resonerade likadant och erbjöd evakuering, men Zelenskyj sa ”nej tack”. Kanske var det början på den krigsidealism som nu präglar alla samtal.
I slutet på februari spred alla medier bilder på ukrainska arkitekter och sjuksköterskor, på unga killar i bandtröjor – civila helt enkelt – som tog till vapen för att gå ut i strid och försvara sitt Ukraina. Hjältarna.
Själv blev jag ledsen, tänkte att bilderna bara visade chanslösa offer. Snart döda människor.
Sen kom bilderna från massgravar, rapporterna om våldtäkter och vittnesmålen om tortyr. Och jag tänker att det är samma människor, det är sjuksköterskan och 18-åringen, de ligger där, skövlade. Är det cynism eller realism att önska att de i stället flytt? Att det känns som det enda mänskliga. Medan idealisten ser martyrer och hyllar deras offervilja.
När (nästan) alla makthavare och opinionsbildare nu vill att Sverige ska ansluta sig till Nato i rekordfart är också det, märkligt nog, drivet av idealism.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) berättade i en intervju att Sverige, om vi går med i Nato, kan räkna med ”en hel katalog” av riktade ryska åtgärder mot Sverige. ”Cyberhot, hybridhot, sabotage, underminerande av vår statsorganisation, alla olika typer av attacker som man kan tänka sig.”
Ingen bryr sig om detta. Knappt ens nyhetsredaktionerna, de trummar på med en allt mer aktivistisk entusiasm inför det stora beslutet. Skriver om en spänstig comeback-replik till ryssen hellre än om riskerna.
För nu ska Sverige med i Nato, för att vi är förgrymmade på Ryssland. Vi ska hämnas på Putin, visa den jäveln. Realisten i mig tror inte att denna moraliska uppsträckning av diktatorn varken kommer att skrämma Putin eller göra Sverige säkrare. Tvärtom. Jag hör Sergej Lavrov tala om ett tredje världskrig och vågar inte avfärda hotet som tomt.
Vore Nato en verklig kraft för fred borde alla länder i hela världen gå med
Ett Natomedlemskap ökar riskerna för Sverige, gör vår tillvaro farligare och påverkar Ryssland på ett sätt vi sannolikt inte är beredda att leva med när det väl sker. Det betyder inte att jag gillar att det är så, lika lite som Magdalena Andersson gillade destabiliseringsrisken.
Gång på gång har politiker hånats för att de i efterhand beskrivit hur de ”varit naiva”.
Nu hudflängs varje person som inte är naiv.
Idealisten vägrar tro att en krigsallians med Erdogans turkiska diktatur kommer att bli ett problem för Sverige. Hen vägrar se problemen med ett USA där demokratin avvecklas snarare än utvecklas, där nästa ledare mycket väl kan vara en vandrande livsfara och där även de bästa av presidenter har oceaner av blod på sina händer.
När vi är förbannade på invasionen, bestörta över mördandet och desperata i vår vilja att bidra till förändring måste vi också komma ihåg vad Nato inte är. Det är inte en generell kraft för gott. Inte heller på något sätt en lösning på Rysslands pågående krig.
Vore Nato en verklig kraft för fred borde alla länder i hela världen gå med. Alla med kärnvapen som skydd. Alla med fullt fokus på militär upprustning. Då skulle det aldrig mer bli krig. Men så funkar det inte. Nato är en exklusivt uteslutande allians som inte agerar när civilbefolkningar slaktas i andra länder. De står definitivt inte för idealismen, den återfinns i stället hos deras snabbt växande fanclub i Sverige.
Att vara med i den klubben innebär inte på något sätt att vi bidrar till mer fred på jorden, inte ens i Ukraina.