Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Ta gatukonsten på allvar – rädda Snösätra

Graffiti-meckat har vuxit fram underifrån och funkar perfekt

Springbeat i Snösätra 2018.

Ropen har skallat högre och högre de senaste veckorna: Släpp in publiken!

Fotbollsklubbar och dito supportrar, teatrar och Jonas Gardell har enats i ett enda stridsvrål. Folkoperan i Stockholm förklarar att det är omöjligt att driva en verksamhet om publiken ska sitta med två meters mellanrum. Antagligen är det omöjligt att skapa stämning på en fotbollsläktare också med gles, sittande, publik.

Omöjligheterna är många. Coronapandemin är omöjligt olidlig.

Men det finns konst och kultur som har slaktats ändå, i tysthet och med hänvisning till andra nödvändigheter än fysisk distansering. Snösätra, nära stockholmsförorten Rågsved, har under flera år fungerat som ett mecka för graffiti- och gatukonstnärer. Ett industriområde med perfekta väggar och perfekta möjligheter till integritet och eget skapande.

Så perfekt att David Hellström, som arrangerat den årliga festivalen Springbeast, fick Stockholms stads kulturstipendium för unga förra året.

Men inte så perfekt att det får vara kvar. Nu ska halva rasket rivas för att bli ”naturreservat”. Områdets norra del ska bevaras och kanske omvandlas till ”kulturcentrum”. Kanske – utredning pågår.

Som om det inte finns grönområden. Och som om det någonsin skulle vara en bra idé att förstöra något som fungerar.

Snösätra är en underifrån, organiskt växande kulturplats. Min misstanke är att omvandlingen till detta diffusa ”kulturcentrum” inte kommer att bli smärtfri, det är ytterst sällan redan levande kultur får fortsätta leva. Istället ska den klämmas in, mätas, vägas, godkännas.

Att Snösätra ens har fått finnas är litet av ett mirakel, i en stad som länge var en av världens mest graffitifientliga. Det kan möjligen bero på att platsen har lockat internationellt verksamma konstnärer, blivit uppskattad av en stor publik och gett Rågsved sitt andra kulturella uppsving. En genuint spännande dygnet-runt-öppen konstutställning som förenar det urbana med det subkulturella och aldrig ber om ursäkt eller gillande.

Gatukonsten förtjänar att tas på allvar som konst. Och så slipper den ju problemet med sittande publik.

Följ ämnen i artikeln