Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Krig mot gängen är en valvinnare

Martin Aagård: S och Donald Trump vet hur man når ut till väljarna

En medlem i det beryktade gänget MS-13, fängslad i El Salvador, 2012.

Vad har socialdemokraterna och Donald Trump gemensamt?

Jo, de sällar sig nu till den långa rad politiker som gett gängkriminalitet en extremt stor roll i politiken.

I Trumps State of the union-tal som hölls i förrgår natt (en lustig politisk ritual som regisseras ner till minsta applåd) visade Trump först och främst att han aldrig riktigt avslutat sin valrörelse. Den har bara sömlöst gått över i nästa utan något vettigt presidentskap där emellan.

Och även om många överraskades av hans försonliga ton gentemot Demokraterna var Trumps viktigaste punkt allt annat än försonande. Utan att hymla med sin främlingsfientlighet förklarade han krig mot gängen i USA.

Med sig i salen hade han föräldrarna till två flckor från Long Island som dödats av gänget MS-13, USA:s stora skräck för tillfället. Ett favoritämne på FOX news.


Det brutala gänget, där många medlemmar har rötterna i El Salvador, blev Trumps bästa argument för att bygga muren (applåder) och en gång för alla stoppa ”kedjeinvandringen” (stående applåder). Detta trots att gänget startades i Los Angeles och att få av de idag 10 000 medlemmarna är invandrare. Och trots att USA producerar gott om inhemska massmördare som vida överträffar MS-13.

Minns Las Vegas, 1 oktober.

Trump hävdade också helt felaktigt att hans insatser halverat antalet medlemmar i ”Mara Salvatruca” som MS-13 också kallas.


Några timmar tidigare hade Socialdemokraterna presenterat sin nya valstrategi. I fokus stod ”lag och ordning” samt ”integration”, vilket blivit det nya kodordet för ”hårdare tag”. 

Socialdemokraternas strateger hoppas att bekämpandet av den gängkriminalitet som på sistone fått extremt stor uppmärksamhet i svenska medier, ska ge 31 procent i nästa val.

Det är begripligt att de fallit för samma frestelse som Trump. Oavsett om gängens närvaro har något att göra med invandring, integration eller vad politikerna nu råkar ha på programmet, så har kampen mot dem alltid varit en valvinnare.

En tidig framgångsrikt exempel var Ronald Reagan, vars krig mot knark och gangsters resulterade i lagen ”Comprehensive Crime control act” (1984) och 60 procent i påföljande val.

George Bush den äldre tog över stafettpinnen och lanserade sitt ”War on drugs” i september 1989 genom att vifta med en påse crack i tv, men det var Bill Clinton som skulle ta över hans plats i Vita huset och fylla de amerikanska fängelserna till bristningsgränsen med svarta, unga män efter att ha skrivit den största lagen i amerikansk historia.


”Violent Crime Control and Law Enforcement Act” som innebar finansiering för 100 000 nya poliser och hårdare straff för droger som används i svarta områden är än i dag en av USA:s mest kontroversiella lagar.

Men Clinton var det vita amerikas riddare. Cracket hade satt skräck i landet som översköljdes av rapporter om innerstadsbor som fick sova i badkaret för att undvika kringflygande kulor.

Även i Sverige radikaliseras retoriken om kriminaliteten runt varje valår. Redan 1995 krävde SvD:s ledarsida fler poliser för att bekämpa gängen som ”urgröper statsmaktens anseende”. 

1998 rapporterade polisen att det i Stockholm fanns 20 kriminella gäng som bestod av invandrare. Carl Bildt krävde 2 000 fler poliser. ”Sverige på väg bli ett maffialand” kunde man läsa på DN Debatt.

”Avväpna pistolgängen” krävde GP, 2001. Det årets stora skräck var ”Familjen” som härjade i Borlänge.

2006 satte Naserligan skräck i Göteborg. Men även i Ronna, Landskrona, Upplands Väsby och Ludvika rapporterades att gängen hotade att ta över samhället. Polisen storsatsade. Thomas Bodström drev igenom nya lagar mot terrorister och gangsters.

2011 startade Avpixlat och sedan dess har gängkriminalitet och invandring alltid stått högt på den politiska agendan.

Det finns med andra ord gott om förebilder för opinionskänsliga politiker som vill kamma hem extra röster genom att spela på människors rädsla för gängbrottslighet.

Vill de gå riktigt långt tillbaka i historien kan de säkert även lära sig något av hur den framväxande italienska fascismens kamp mot maffian snabbt ökade dess popularitet.