Målet med lagar mot ”woke” är självcensur
I USA gör medvetet luddiga lagar att lärare blir rädda och osäkra
”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden: den som kontrollerar nutiden kontrollerar det förflutna.” George Orwells kända citat finns med i den dystopiska romanen ”1984”, inspirerad av 1900-talets totalitära regimer.
Även om historien alltid skrivs av segrarna och man kan argumentera för att all utbildning åtminstone delvis är propaganda, så är det i dag den radikala högern som i högst utsträckning använder historien och utbildningen som vapen. I Indien skriver det hindunationalistiska partiet BJP ut muslimer ur landets historia, medan det katolska nationalistiska partiet Lag och Rättvisa (PiS) i Polen har antagit en lag som syftar till att tvätta bort landets roll i Förintelsen. Här i USA har det republikanska partiet gjort just utbildning till en central fråga i sin kampanj inför 2024 års val.
Floridas guvernör Ron DeSantis har varit särskilt duktig på att få rubriker med sina outtröttliga attacker mot ”woke”-kultur. Ett exempel är den så kallade ”Stop woke”-lagen, som förbjuder undervisning som skulle kunna få någon att ”känna skuld, ångest eller någon form av psykiskt lidande” på grund av ras, hudfärg, kön eller nationalitet.
Men Florida är långt ifrån den enda delstaten där utbildningssystemet attackeras. Ett forskningsprojekt på University of California har kartlagt 619 lagar och andra anti-CRT-initiativ som introducerats på lokal, delstatlig och federal nivå. Även om lagstiftningen fortfarande uttryckligen förbjuder undervisning som förespråkar att en ras är överlägsen en annan ras, förbjuder de också undervisning om institutionell eller strukturell rasism. Det innebär att det är förbjudet att hävda att rasdiskriminering inte bara är följden av några rasistiska individer utan är något strukturellt, inbäddat i institutioner som vallagar och rättsväsende.
CRT är en förkortning för ”Critical race theory”, vilket är en specifik akademisk teori som nästan uteslutande förekommer på och undervisas i på vissa juridiska fakulteter. De anti-CRT-lagar som nu klubbas igenom på många håll har egentligen inget med denna teori att göra och är ofta så vagt skrivna att det är oklart vad de omfattar i praktiken.
Detta beror inte på inkompetens eller slarv hos lagstiftarna utan är högst avsiktligt. Vagheten tjänar två syften. Först och främst gör det lagarna svåra att tolka, vilket leder till att de som är måltavlor för dem (från lärare till rektorer) blir extra försiktiga. För det andra blir det möjligt för lagstiftarna att förneka extrema tolkningar av lagarna, när de ifrågasätts av domstolar eller moderata väljare.
en nationell studie visade att en av fyra lärare redan har ändrat sin undervisningsplan som svar på anti-CRT-lagarna
Faktum är att det främsta målet med lagarna inte är att införa regelrätt statlig censur, utan att lärare och skolor ska börja censurera sig själva. Och det fungerar! Washington Post rapporterade att lärare över hela landet är ”rädda, förvirrade och ägnar sig åt självcensur” och en nationell studie visade att en av fyra lärare redan har ändrat sin undervisningsplan som svar på anti-CRT-lagarna.
Det är lätt att kritisera lärare som inte protesterar mot dessa attacker, men den överväldigande majoriteten av dem, från grundskolan till universitetet, är underbetalda, utarbetade och saknar stöd av sina institutioner. Och de få som har starkt juridiskt skydd, särskilt fast anställda universitetsprofessorer som jag själv, är också under attack. Efter att ha gjort sin sina kärnväljare misstänksamma mot högre utbildning med argumentet att ”de flesta högskoleprofessorer lär ut liberal propaganda”, försöker republikanska politiker över hela landet nu avskaffa systemet med fasta anställningar vid offentligt finansierade universitet.
Hittills har jag motstått trycket att ändra min undervisningsplan, men jag skulle ljuga om jag sa att utvecklingen inte har påverkat mig också. I min delstat, Georgia, är det numera förbjudet att använda så kallade ”polariserande begrepp” (divisive concepts) i skolundervisningen, vilket inkluderar ras och kön. Även om högre utbildning för tillfället undantas från lagen, attackerade delstatsparlamentet nyligen systemet med fasta anställningar vid alla offentliga universitet.
Som Orwell visste så väl så handlar all historierevisionism egentligen alltid om framtiden
Faktum är att Georgia förra året blev den enda amerikanska delstat vars universitetssystem fick kritik av American Association of University Professors (AAUP). I en sådan politisk miljö kan det vara ganska obekvämt att undervisa i en kurs som ”högerextrem politik”, särskilt om du har studenter som är aktiva inom högerextrema organisationer.
Det är tydligt att attacken mot högre utbildning kommer att vara högst upp på den republikanska dagordningen åtminstone fram till presidentvalet 2024. Både representanthusets talman Kevin McCarthy och den tidigare presidenten och potentiella presidentkandidaten Donald Trump har gjort kampen mot ”woke-indoktrineringen i våra skolor” till en av sina viktigaste frågor. De vet att deras ideologi och supportrar representerar en krympande minoritet av den amerikanska befolkningen och att de inte kan behålla makten enbart genom att rita om valdistrikt och åtgärder för att få folk att avstå från att rösta. Så idén är enkel: om barn inte lär sig om rasism och vit överhöghet när de går i skolan, så kommer de inte att ifrågasätta systemet senare, när de är väljare. Som Orwell visste så väl så handlar all historierevisionism egentligen alltid om framtiden.
Översättning: Karin Pettersson