Rör på sittfläsket, Schulis
Kristoffer Bergström om hur intervjupodden kan förnyas
Varför ska det till en kille för att driva intervjupodd? Den frågan får gärna någon nysta i. Själv uppehåller jag mig gärna vid andra brister som kändismötena har gemensamt. Varför sker frågestunderna alltid inom fyra trygga väggar och behandlar skåpmat?
Men vadå, invänder nog någon, det intressanta är väl vad som skett och inte spekulationer om framtiden? Och vadå, hostar nog någon annan, att ljud upptas bäst i studiomiljö kan inte poddarna klandras för.
Fast vi kan önska mer.
Alla program i kategorin måste finna en parallellgata till den aveny som ”Värvet” utgör. Kristoffer Triumf har de bästa gästerna och lyssnar intresserat på dem. Att det är en sorts hyllningsporträtt i journalistiska kläder gör sig påmint exempelvis när Kalle Zackari Wahlström är besviken på sina svar och tillåts komma tillbaka ett par dagar senare och spela in nya. I ateljén råkar ingen illa ut.
”Fördomspoddens” och ”Schulman Shows” existensberättigande ligger i sina genomarbetade frågor. Den första i form av tillspetsade gissningar om personen, den andra med hatkommentarer från Flashback upplästa av Ulf Elfvings honungsröst. Det är genomarbetat och roligt, men det är inte gästens svar vi skrattar åt. Dessutom är skillnaderna mest kosmetiska, för under fasaden är det inte bara gästlistorna som liknar varandra. De har sin studio. De pratar om något gammalt.
Vad som skulle skaka liv i en stelnande kategori vore motsatsen. Att inte bjuda in utan följa med. Släppa in lite omvärld, lite miljöljud, lite verklighet. Låt inte kulturarbetaren eller politikern sjunka ner och minnas utan närvara i kulisserna av deras viktigaste stunder – en teaterpremiär, en presskonferens, en arenakonsert – och fånga skeenden i presens och inte preteritum. Det blir sämre ljudkvalitet men rikare innehåll och fler oförutsedda händelser.
Det är fånigt att kräva förändring av kommersiella program, så vi kan se det här som välmenande tips från en trogen lyssnare. Hej poddare, det är inte era hjärnor utan era fötter som kan förnya genren.
Så kom igen Triumf, knyt på skorna. Ta rygg i 24 timmar, Emil Persson. Rör på sittfläsket, Schulis.