Hennes författarliv var en kamp som hon vann
Hilary Mantel (1952–2022) förnyade en hel genre
Det är ingen liten sak att ha förnyat en litterär genre. Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, Henrik VIII:s effektiva handgångne man, gjorde något med den historiska romanen som ingen tidigare hade gjort fullt ut. Hon skrev de tre romanerna, Wolf Hall, För in de döda och Spegeln och ljuset, i vad som kan kallas pseudohistoriskt presens. Det innebar att varken personerna i romanerna eller berättaren, till skillnad från läsaren, visste hur det skulle gå.
Denna berättartekniska bragd skapade i kombination med hennes kontroll över språket romaner som gav historisk och psykologisk trovärdighet åt skeendet kring det engelska kungahuset i slutet av 1500-talet. Till skillnad från historiska romaner i allmänhet vann de professionella historikers gillande. Så här kunde det alltså ha gått till när Cromwell såg till att bli av med de drottningar Henrik VIII tröttnat på, och där hans önskemål om skilsmässa samtidigt var ett tungt vägande skäl för kungen att lämna den katolska kyrkan.
Stilistiskt mejslade Mantel fram en dramaturgi som märktes i varje mening, det händer saker hela tiden. Dessutom, vilket hör till ovanligheten, blev romanerna vartefter bättre. Delvis förmodligen beroende på att dramatiseringen för teater av de första, där Mantel skrev manus, var en erfarenhet som satte spår i både dialogerna och dramaturgin i de senare.
Men vägen till denna bragd var inte alldeles smidig. Hennes roman Broderskap från 1992 om franska revolutionen, är jämförelsevis tungfotad. Fiktionen har inte riktigt fått makten över det historiska (hon var utbildad historiker), dialoger och miljöskildring är ännu inte riktigt på plats. Men det var hennes första roman (även om den kom ut senare), och som sådan märkvärdig.
I historisk tid utspelas också The Giant, O’Brien, om en (verklig) man som i slutet av 1700-talet beger sig till London för att försörja sig som freak, en historia i upplysningens bakvatten. Fludd håller sig till 1950-talet och är en svidande kritik av katolska kyrkan.
Mantel är också upphovet till en av de senaste årens bästa boktitlar, The assassination of Margaret Thatcher (Mordet på Margaret Thatcher), där titelnovellen går tillbaka på en fantasi Mantel hade under Thatcher-regimen (några av sympatisörerna till den forna premiärministern ville med anledning av novellen tillsätta en polisutredning).
Det må vara att det var trilogin om Cromwell som gav Mantel ett internationellt genombrott. Men hennes författarskap har en bredd, både ämnesmässigt och stilistiskt, som An experiment in love, A change of climate eller självbiografin Giving up the ghost (Skuggan av ett liv), där den sjukdom hon drogs med sedan unga år (endometrios) redogörs för, liksom erfarenheterna från den allt annat än trevliga, katolska flickskolan. Hennes barndom var ett slags krigstillstånd, hennes författarliv en kamp mot sin egen historia och diverse kontroverser (kungahuset, katolicismen) där hon avgick med segern.