I en Adnan del av världen
Mikaela Blomqvist läser om jaget, platsen och språket
Publicerad 2018-06-04
Den amerikanske författaren William H Gass lånar inledningen till sin novell I hjärtat av hjärtat av landet ur en dikt av W B Yeats: ”Så har jag seglat på haven och kommit … till B …” Men där vi hos Yeats hamnat i ett mytologiserat Byzantion, är ankomstplatsen hos Gass en oansenlig småstad i den amerikanska mellanvästern. Där försöker ett hjärtekrossat jag under strikta rubriker som Mitt hus, Matäpplen eller Viktiga data återerövra världen genom att katalogisera den. Formen till trots är den nätta lilla berättelsen mer personteckning än miljöbeskrivning. Mellan språket och verkligheten finns en förfrämligande hinna, liksom mellan jaget och omgivningen.
Än mer komplicerat är förhållandet mellan jag, plats och språk i den 93-åriga amerikansk-libanesiska konstnären och poeten Etel Adnans prosabok I hjärtat av hjärtat av ett annat land, som lånar titel, struktur och inledningsmening från Gass. Här anländer ytterligare ett jag till ytterligare ett B, Adnans forna hemstad Beirut.
Återkomsten till Libanon efter 17 år i Kalifornien beskriver Adnan som ”en exil från en exil”. Den dubbla tillhörigheten har gjort att hon inte hör hemma någonstans. Följaktligen används Gass rubriker mer till att luckra upp än till att nagla fast, det gäller såväl förhållandet mellan jaget och världen som mellan bilden och verkligheten. Det mest intressanta med husen blir hos Adnan deras dörrar och fönster, matäpplena finns tillgängliga på marknaden i alla städer likväl som på Cézannes tavlor, och kartornas vattendrag kan göra djupare intryck än deras förlagor i naturen. ”Livet handlar om att inte vara där du är” heter det på ett ställe.
Texten om Beirut skrevs 1972, tre år innan det libanesiska inbördeskriget bröt ut. 25 år senare, tillbaka i Kalifornien skrev Adnan fyra nya versioner. Tillsammans utgör de fem texterna I hjärtat i hjärtat av ett annat land med vilken Adnan nu introduceras på svenska i tonkänslig översättning från engelskan av Iman Mohammed och Jenny Tunedal.
I boken finns ytterligare två prosastycken. Den ena är en reflektion kring kärlek, svek och Lawrence av Arabien. Den andra heter Att vara i en tid av krig och skrevs i samband med att Irakkriget inleddes. Här staplas vardagens och våldets infinitiv växelvis på varandra på ett sätt som genom sin neutrala rakhet är mycket drabbande.
De övriga texterna är desto mer lågmälda och har, det är tyvärr oundvikligt, något av skrivövning över sig när de vigt vandrar från taggtråd till trädgårdsodling. De rör sig inte mot något mer än sin på förhand, genom den arbiträra formen, givna slutpunkt. I hjärtat av hjärtat i ett annat land är ofta precis lika undflyende som dess titel antyder. Och ändå: där Yeats föreslår en flykt undan ålderdomen in i konsten, och Gass pessimistiskt pekar ut det omöjliga med både liv och konst är Adnans skrivande hela tiden vänt mot världen.