Godistrollet borde vara lite mindre tydlig
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-16
Jonna Björnstjerna debuterade 2007 med en på ytan klassisk saga: Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen. En berättelse om rädsla och övervinnande av den – om monstret som bara är helt vanlig. Under ytan befann sig klurigheterna, inte minst i illustrationernas detaljer. Nu kommer en del till i sagan om den underbara familjen Kanin: Godistrollet (BonnierCarlsen). Nu är lillebror kanin en än mer renodlad huvudperson och temat känns igen: att genom en djärv handling besegra sin rädsla, se det skräckinjagande krympa.
Med Godistrollet renodlas också det lätt satiriska perspektivet, där den barnuppfostran som bygger på hotbilder skruvas rejält. Godistrollet, som sägs komma och ta den som äter godis mitt i veckan finns plötsligt på riktigt och driver en fabrik där olydiga barn straffas med hårt arbete. Det hela är surrealistiskt underhållande, lätt kaotiskt och mycket humoristiskt. Jag kan sakna det lite rufsiga i den första berättelsen, att den inte var så tydlig i sin resa från start till mål. Här är det trots allt mer tuktat. Godis är inget att leka med.
