Trondheim i fel decennium

Lennart Bromander

Förlegade fördomar och referenser i ny norsk roman

PROSA Rudolf Värnlund prövade i sin roman Man bygger ett hus från 1938 att skildra läget i folkhemmet via hyresgästerna i ett nybyggt hus på Hornsgatan.

Den norska författaren Anne B Ragde, känd för romanen och tv-serien Berlinerpopplarna, har fått samma idé som Värnlund fast hon ägnar sin roman Jag ska göra dig så lycklig åt ett nybyggt hus i Trondheim 1965.

Lägenhet för lägenhet följer hon de unga familjerna, noterar omsorgsfullt deras konsumtionsvanor, fördomar och könsspecifika umgängesformer – här befinner sig män och kvinnor sannerligen i skilda världar. Misstänksamheten mellan grannfamiljerna är stor, liksom den sociala kontrollen. Till slut enas man någorlunda i bekämpandet av råttorna i källaren.

Det är uppenbarligen sin barndomsmiljö Anne B Ragde skildrar, och detaljrikedomen ger färg och trovärdighet åt folklivet i huset. Fast för mig hamnar träffsäkerheten ett decennium fel. Så här såg den materiella standarden, attityderna och de sociala mönstren ut i Gävle vid mitten av femtiotalet men knappast tio år senare.

Fördomar, förhoppningar och könssegregation känns typiskt femtiotal och rimmar illa med referenserna till Vietnamkrig och Beatles.

Låg man verkligen tio år efter Gävle i sextiotalets Trondheim?