Mord och migration
Mattias Svensson läser en ny bladvändare av Tony Johansson
Publicerad 2018-06-06
En död flyktingpojke som flyter iland på en skånsk strand utgör kulmen på Tony Johanssons kriminalroman Smugglaren (Lind & Co). Polisen My Englund och journalisten Erik Larsson kommer i sina respektive yrkesroller mördarna på spåren.
Precis som debuten Den tredje passageraren (Celanders Förlag, 2014) är Smugglaren en rappt berättad bladvändare med stor samtidsrelevans. Författaren har dock tagit flera steg framåt. Karaktärsskildringarna får ta mer plats och ger trovärdiga och engagerande personliga sidohistorier. Staden Landskrona får också liv av detaljerade skildringar. Johansson har slipat ner debutens något staccatoliknande berättande med ständiga cliffhangers och några väl långa funderingar speglande författarens åsikter, så att berättelsen den här gången flyter ännu smidigare.
Samtidigt skildras genom både rättsfall och sidointriger ett Sverige och framför allt ett Skåne efter gränskontrollerna. Det är uppdaterat, initierat och väjer inte för några svåra frågor. Här finns etnisk brottslighet, främlingsfientliga medborgargarden och, som framgår av titeln, flyktingsmuggling.
Den samhällsengagerade journalisten Erik ger författaren många tillfällen att brottas med tankarna kring denna utveckling. Här finns människorna som drabbas av den nya, restriktiva flyktingpolitiken parat med en självkritik mot journalister som frestats att inte skildra de mest cyniska delarna kring hur människor på flykt tagit sig till vår del av världen.
Bäst skildrat är detta i en kort sekvens där Erik ryker ihop med sin bror och hans fru, som – Amnestyengagemanget till trots – uttrycker stor förståelse för den striktare politiken. Alla får lägga fram förståeliga argument, men diskussionen orsakar osämja och dålig stämning som på klassiskt passivt-aggressivt svenskt sätt slätas över genom att man demonstrativt byter samtalsämne. Det är svårt att inte se paralleller till det faktum att Tony Johanssons bror heter Morgan Johansson och är justitieminister i regeringen som stängde gränserna.
Politik och samtidsskildringar får alltså stor plats, men vävs in i intrig och sidoberättelser så att berättandet lyfts snarare än störs. Här finns kort sagt alla ingredienser för ett författarskap jag hoppas kunna följa länge.