Lång het radikal sommar
Claes Wahlin läser Klas Östergrens nya roman
Uppdaterad 2017-10-09 | Publicerad 2017-09-28
”Till mitten hunnen på vår levnads vandring / hade jag i en dunkel skog gått vilse / och irrat bort mig från den rätta vägen.” Så lyder, i Ingvar Björkesons översättning, den berömda inledande terzinen till Dantes Den gudomliga komedin. Det är något med skogar och identitet, den begränsade utblicken i dunklet från grenar och blad, bristen på mänskliga avsättningar, ren natur, så att säga.
Skogen har också genom historien varit civilisationens gräns. Där skogen börjar, slutar det organiserade, trygga samhället. Vad som helst kan helt enkelt hända i en skog. Man kan förlora sig själv, skada sig eller, som hos Dante, gå vilse. Men man kan också finna sig själv, om man hittar ut.
Klas Östergrens nya roman inleds med en kort reflektion över vad som kan hända med den som vistas i en skog av sumak en solig sommardag. Det mesta, av allt att döma, från stridslystnad till uppgivenhet. Sumak, jag tror ordet måste förklaras. Sumak är en stor familj bladväxter, buskar, träd, även klätterväxter. En del av arterna är giftiga och de uppträder huvudsakligen, men alls inte enbart, i subtropiskt klimat, till exempel i Vietnam.
Året är 1970, Kenneth Jansson går sista året i grundskolan och är, på både generationstypiskt och östergrentypiskt vis, lika delar vilsen och eftertänksam; han betraktar saker och ting med viss distans. Vad som händer berättas i ett efteråt, vilket naturligtvis förklarar en del av distansen. Och som så ofta i Östergrens romaner dras han motvilligt, men samtidigt lockad in i det som sker.
”I en skog av sumak” tangerar 70-talets alternativrörelser. Mer specifikt är det Vietnamkriget som via en ny elev i klassen, Dan Schoultze, kommer så pass nära det nu kunde komma en nordeuropeisk avkrok. Dan och hans syster Hellen kommer bokstavligen från en annan värld, både socialt och geografiskt.
Kenneth Jansson är det slags unga man som i den tidens Välfärds-Sverige kunde tänkas göra en klassresa. Möjligheten att odla sina litterära och politiska intressen fanns på ett sätt som numera tillkommer endast de som är födda rika. Hur osannolikt det än kan förefalla, så gav 70-talet utrymme för unga människor att driva omkring några år efter skolan, utan att därför behöva svälta eller hamna på gatan. Måhända blir Kenneth Jansson några år senare den Klas som vi känner från Gentlemen.
”Allt nu” är en inte helt glasklar devis som klottrats på den skola Kenneth strax ska lämna. Devisen säger något om tiden, om upproret mot tidigare generationer och tonårsgenerationens känsla för att världen låg öppen, inte bara att besöka, utan att förändra. Så under denna långa, heta sommar möter Kenneth såväl några tvättäkta amerikanska hippies, som fysiska ekon från Vietnamkriget. Sverige var ju det enda land som tog emot amerikanska desertörer.
Naturligtvis finns det i den intrigen utrymme för konspirationer. Men dessa spinns ovanför sumakskogens kronor, så även om marijuanaröken skingrades, skulle knappast de inblandade personerna förstått att höja blicken.
Välskriven och med Östergrens stillsamma, suggestiva berättarauktoritet möter läsaren en bred repertoar av tidsdofter och miljöer där stora eländen ställs mot små. Man gör kanske inte alltid de rätta valen i vad man engagerar sig i, den alkoholiserade grannen på andra sidan väggen, eller ett orättfärdigt krig på andra sidan jorden. Nostalgin naggas i kanten, bildningsresan i skogen anno 1970 sätter sina spår.