Urkatastrofen var oundviklig

Lennart Bromander

Peter Englund sammanfattar första världskriget i ny bok

Hundraårsminnet av första världskrigets utbrott har väckt väldig uppmärksamhet i medier och bokutgivning.

Jag är gammal nog att väl minnas femtioårsminnet, och det var betydligt blygsammare, trots att åtskilliga tidsvittnen då fortfarande fanns i livet. Men andra världskriget tornade 1964 ännu upp sig på så nära håll att 1914 faktiskt tedde sig mer fjärran än i dag.

Nu kan vi hålla oss med en annorlunda analytisk örnblick över 1900-talets historia och klarare se att första världskriget var den omvälvande urkatastrofen, och det andra blott en följd.

En oändligt genomtröskad fråga är varför första världskriget överhuvudtaget bröt ut. I dag talas mycket om sömngångaraktigt beteende hos världens ledare, en oförmåga att styra utvecklingen undan helvetet. Och visst är det lätt att häpna över den utbredda inbilskheten, naiviteten, okunskapen och den oerhörda cynismen hos de styrande i alla krigförande länder. Men detta närmast individualpsykologiska perspektiv skymmer det enkla faktum, att första världskriget var en oundviklig följd av den imperialistiska utvecklingen av kapitalismen.

När själva utbrottet skulle ske var däremot betingat av slump som skotten i Sarajevo och oskickligt politikerbeteende.

Befästs möjligen den där tendensen att bortse från de stora strukturella sammanhangen av Peter Englunds väldiga arbete om hur kriget upplevdes på basplanet?

Den stora bearbetade samling av 212 tidsdokument, Stridens skönhet och sorg, som han gav ut 2008, utvidgar han nu med en samling om ”Första världskrigets inledande år i 68 korta kapitel”. Den ska sedan följas av fyra ytterligare samlingar, en för varje krigsår. Här förs kriget ner på den verkliga individnivån, där under detta första krigsår förvirringen ofta är lika total som entusiasmen.

De lovord, som sedan 2008 formulerats om Peter Englunds arbete, även internationellt, ska här inte upprepas. Metoden att refererande och kommenterande återge alla dessa ögonvittnes- och soldatvittnesmål ger en fantastisk bild av wie es eigentlich gewesen, hur det egentligen var för dem som upplevde kriget, inte styrde det.

Tjugosex gestalter från olika krigsförande länder framträder, och endast åtta av dem känner vi igen från 2008 års version. 1914 års volym innehåller alltså mycket nytt material, och Englund har också infört tre kulturella berömdheter, Franz Kafka, Robert Musil och Oskar Kokoschka. Mest påfallande - och stötande - av dessa tre herrars kommentarer är Musils tal om ”krigets skönhet och förbrödrande kraft”.

Peter Englunds arbete är ovärderligt genom att lära oss om hur många männi­skor då tänkte och kände.

Men det kräver förkunskaper. Det behövs perspektiv på hur kapitalismen under andra hälften av 1800-talet under imperialismens fanor skenade mot detta humanitära sammanbrott, och jämfört med denna ekonomiska utveckling blir politisk sömngångaraktighet alltid sekundär.

Det är annars lätt att läsaren blir lika desorienterad som de jublande entusiasterna vid inskrivningskontoren eller de granatchocksmärkta slaktoffren i skyttegravarna, hur klokt och kunnigt Peter Englund än kommenterar deras tankar.