När 100–åringar är friska och samhället är sjukt

I ”Åldrandets gåta” är perspektiven mindblowing

Vi lever i en gerontisk big-bang. Hälften av alla sextio­femåringar som någonsin funnits lever i dag, och den tid svenskar förväntas vara aktiva har ökat med tio år bara sedan 2004.

I vetenskapsjournalisten Henrik Ennarts Åldrandets gåta är perspektiven mindblowing. Redan i dag kan vi odla fram mänskliga reservdelar via stamceller och snart kommer självsökande skyttlar kunna skjutas in i kroppen och reparera på nanonivå. I framtiden hägrar inte bara en massa friska 100-plussare utan till och med odödligheten. Tänk dig möjligheten att ta en back up på din hjärna och installera den i en ny om den gamla kraschar.

Ennarts forskningsresa går genom de så kallade blå zonerna runt om i världen där 100-plussare lever friska, ner på cellnivå där genkomplexet som styr insulin och tillväxt tycks reglera vår död. Den förbluffande slutsatsen är att det inte bara är mer rationellt att förhindra ålderdom än att bota sjukdomar, utan också möjligt.

I Sverige har Ennart upptäckt en blå zon där friska långlevare klumpat ihop sig i ett bälte från Öland, Småland och ner mot norra Skåne. Ännu finns inga studier som kan berätta varför demens, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar just där inte skördat lika många offer lika tidigt som i resten av landet.

Men det finns redan svar på åldrandets gåta. För att göra Ennarts fascinerande komplexa vetenskapliga sammanfattning mycket kortare och tråkigare – det är kalorirestriktion, att äta lite, som gäller. Det som gör möss och maskar i laboratoriemiljö till friska supergamlingar verkar också fungera för människor. Då få av oss står ut med näringsriktig halvsvält så arbetar forskare med att få fram pillren som ger oss fastans fördelar utan dess mödor.

Till dess – även om du inte är född med den supergenuppsättning som tillåter dig att, likt de askenasiska judarna i New York, nå hög ålder på tvärs mot hälsoråd – så kan du ändra din livsstil att likna exempelvis 100-plussarna på Okinawa med utseende som sextio och fysik som få. De lever oberoende av familjen men umgås tätt med släkt och vänner. Dagligen vandrar de till sina näringsrika grönsaksodlingar, vilket ger nyttig mat samt motion, och de äter sig bara knappt mätta.

Om jag minns rätt så ligger den gamla svenska vegorörelsens kostråd närmast de blå zonernas lågkaloriätande av grönsaker och fiberrika kolhydrater. En bit in på 80-talet var ett topptrendigt hälsohem, som Tallmogården, ett ställe där du pinades med fasta och motion, inte skämde bort dig själv med avsmakningsmenyer, finvin och spafjanterier. Precis som många forskare tror i dag var problemet den animaliska födans proteinöverskott, och den tidens hälsogurus förespråkade råkost och potatisavkok långt från LCHF-dietens smörstekta köttbit med gorgonzolasås och gräddkokt blomkål.

Men hur ska vi kunna bli sunda asketer när livsmedelsindustrin vet att vi är programmerade sedan urtiden till glupenhet när vi får chansen? Uppfinningen fabriks/skräpmat – en diabolisk blandning av fett, salt och sött – gör att vi kan överskrida våra medfödda äckelnivåer och inte bara passa på utan också klara av att konstant överäta. Du tar ett chips och plötsligt är de resterande 250 grammen borta.

Då det med undantag för de blå zonerna är låginkomsttagare och lågutbildade som drabbas av livsstilssjukdomarnas förtida död är det förstås bättre hushållning med samhällets resurser att försöka avskaffa ojämlikheten än att driva hälsokampanjer. Varför inte reformera bort den fattiga ensamstående mamman i stället för att bekosta antirökbudskap och betala dyrt för sjukvård?

Forskningssamhällets kunskap, inte klassamhällets fördomar, borde bestämma människors villkor då livsstil är ett strukturellt problem med konsekvenser från global miljöförstöring ner till det privata frossande som kallas fredagsmys.

Ennart hänvisar till en studie från 1950-talet som visar att ingenting är ett sådant kraftfullt skydd mot cancer som kärleksfulla föräldrar. Motsatsen är farligare än fetma, högt blodtryck och till och med radioaktiv exponering.

Men en frisk ålderdom liksom en lycklig barndom handlar inte bara om att välja utan om att få möjligheter. Det blir knappt om kärlek, trygghet, delaktighet och gemenskap i ett materialistiskt individualistiskt konkurrenssamhälle och svårt med sunda vanor när matindustrin manipulerar vår

helskärm

däggdjurshjärna med reklam till ständigt ätande och konsumerande.

Åldrandets gåta handlar också om hur vårt samhälle kan vara så människofientligt när alla vet att det finns alternativ. Upplysningskampanjerna borde i stället riktas mot våra politiker så att de tar rätt livsstilsbeslut i riksdagen.