Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Ny typ av porr får eget evangelium

Publicerad 2012-06-07

Ruskigt rolig pamflett om parapornografi

Till Inks förnämliga serie pamfletter – inledd med Rasmus Fleischers Det postdigitala manifestet 2009 – fogas nu Det parapornografiska manifestet av Carl-Michael Edenborg.

Vad är då parapornografi för slag? Ett uttryck såvitt jag förstår uppfunnet av den mångförslagne Edenborg själv, ett påhitt med fötter och rötter i såväl verklighet som stilistik. Låt er bara inte skrämmas av klatschiga definitioner typ ”en kommunistisk revolution av den erotiska varseblivningen” – till råga på allt vilande på en icke-euklidisk geometri! Det hela är mycket mer lättbegripligt än så, samt snarare anarkistiskt och queer än kommunistiskt och matematiskt.

Carl-Michael Edenborg ger oss inom dessa blott 60 små sidor en uppsluppen och egensinnig historieskrivning av ”det pornografiska-antipornografiska komplexet” – ”en [i sig] parapornografisk företeelse”, vilken dock i förening med staten utgör en effektiv kontrollmekanism av medborgarna.

Plus:

Å ena sidan föddes, enligt härvarande profet, paraporren först efter 60-talets porrevolution såsom ”ett slags postpornografins ironiska självmedvetande”. Å den andra drar han prematura paraporrexempel ur konsthistorien och surrealismen: av Alfred Jarry, Guillaume Apollinaire, Hans Bellmer, Marcel Duchamp och Gustave Courbet (vars fotografiska fittmålning L’origine du monde från 1866 har en fantastisk och ännu ej avslutad europeisk historia; häromdagen såg jag den reproducerad i menyn på en fransk restaurang i Berlin med samma namn).

Om vi i dag verkligen har välsignats med ”en parapornografisk väckelse, som i en motsvarighet till 1500-talets anabaptism förespråkar ett nytt dop, den här gången i kroppsvätskorna” – det vill jag låta vara osagt. Eller förresten; jag hör mer än gärna Edenborg förklara, teoretisera, konkretisera och tjuta ut detta sitt evangelium.

För vem vill inte ta del av kroppsliga, snuskiga människoskildringar i en konstnärligt avancerad form som inte är kommersiell utan tvärtom maktkritisk? Som är antifallisk, subjektsupplösande, karnevalisk och ändlöst orgiastisk samtidigt som den skänker livsmening. Och inte alls behöver vara utan ända, eftersom den också finns ”i solens anus som skänker och förintar”. Som även arbetar efter ”förälskelsens omstörtande logik”, fjärmande sig från både ”postpornografins” – liksom rättvisemärkta – liberalism och antiporrens konservatism.

Fast vid närmare eftertanke finns det säkert många, essentiellt eller religiöst lagda eller ej, som skulle vilja slippa slikt. Men då kan vi väl ändå enas om att det som Edenborg definierar som porrens motsats – censur – inte är något att stå efter?

Vad ni än tycker kan jag lova att Parapornografiska manifestet är en ruskigt rolig och mycket mindre långtråkig läsning än vissa pornografiska alster som Carl-Michael Edenborg tidigare har tryckt.

Alltså:

Hellre än en sexfixerad förläggare – en dito författare som iklätt sig Bengt Anderbergs, Hans Nestius, Inge & Stens, Suzanne Brøggers och Kathy Ackers fallna mantlar och flugit vidare.

Nina Lekander

Carl-Michael Edenborg är medarbetare på Aftonbladet Kultur. Därför recenseras han av Nina Lekander, kritiker på Expressen.