Gratistjänsten tar ditt jobb

Johannes Klenell om hotet från Spotify-ekonomin

helskärm

RECENSION. Plattformsekonomin, som grundar sig i att en leverantör inte bara levererar själva varan utan också sättet vi konsumerar den på, är ingen nyhet. I Sverige har vi exempelvis Spotify som ett av världens mest framgångsrika exempel, så framgångsrikt att dess grundare Martin Lorentzon suttit i den statliga entreprenörskapsutredningen.

Förutom det känner de flesta av oss till de traditionella reklamfinansierade plattformarna som exempelvis Google och Facebook. Synbarligen erbjuder de oss en tjänst, som en sökmotor, men den egentliga uppgiften är att samla data om oss genom våra vanor på nätet.

Vi upplever oss få Pokémon Go, kartor, sökmotorer, mejlservrar och sociala medier gratis, i utbyte mot anpassad reklam. Det är inte det som gör brittiske Nick Srniceks bok Platform capitalism intressant. Det är när han presenterar hur plattformsekonomin faktiskt genomsyrar andra delar av samhället som det blir spännande på riktigt.

Han konstaterar att 25 procent av kostnaderna för industriarbete kommer vara borta genom automatisering när maskiner lär sig utföra allt mer manuellt arbete. Det intrikata är att det är arbetarna själva som lär maskinerna hur de ska jobba, efter liknande mekanismer som de Google använder för att lära sig vilka shoppingvanor vi har. Sensorer i varje produktionsled samlar upp information om hur arbetet på så effektivt vis som möjligt ska utföras av robotar i nästa skede. Arbetarna lär maskinerna göra deras jobb. Låter det som dystopisk science fiction? Vänta bara.

I kapitlet om Uber tittar Srnicek inte bara på hur företaget genom sänkta priser siktar på taximonopol, utan också på hur de via förarnas Uberapp lär sig hur bilarna ska köra i väntan på att få gå över till förarlösa bilar.

Just nu går Uber med förlust och skär därför ned på det de har, löner. Så underbetalda förare arbetar gratis med att utveckla programvaran som i slutänden kommer göra dem arbetslösa. Ubers vd var rådgivare till Donald Trump (men hoppade av den 2 februari).

Airbnb är en förebild. Världens största hotellverksamhet äger inte ett enda hotell. Vi pratar om en ekonomi där produktiviteten tokexpanderar samtidigt som löner och jobb minskar radikalt.

”Platform capitalism” pekar på svagheten i delningsekonomin. Att den egentligen inte grundar sig i ökad konsumtion genom tillväxt utan helt enkelt i att vi inte har pengar att spara till ägande längre. I stället för att köpa så leasar vi en bil som samtidigt samlar information om våra körvanor. Vi köper inte skivor utan lyssnar på musik via Spotify som kartlägger våra vanor.

Med dagens fördelningsekonomi är frågan vem som i slutänden ska konsumera om samtidigt ingen arbetar. Säga vad man vill om Kamprad och Gyllenhammar, de ökade i alla fall sysselsättningen.

Spotify har 750 anställda i Sverige, knappt några alls i sammanhanget, och holdingbolaget är placerat i Luxemburg. Deras vinster resulterar alltså i relativt låga skatteintäkter till staten. Varför lyssnar då politikerna på vad de här företagen har att säga om vår ekonomi?

Plattformsekonomin grundar sig i en monopoljagande modell där man handlar med data. Att automatiseringen givit oss produktivitet och kostat industrijobb är inte heller det en nyhet. Det nya är att vi nu förväntas hjälpa våra arbetsgivare avveckla oss själva och att det är den enda tjänst i sammanhanget som är gratis på riktigt.