Spellista: Tuffaste musiken från november – och så några jullåtar
Uppdaterad 2020-12-08 | Publicerad 2020-12-07
SPELLISTA Ni vet vad som vankas, eller hur?
Även detta galna år, som har låtit oss omvärdera allt vi tror vardagen kan bestå av, kommer det snart att firas jul. Och lyssnas på julmusik tills öronen blöder ris à la malta.
Några exempel på dylika bittermandlar har smugit sig in i novembergröten – bland annat ett klassisk exempel på ”vem gjorde den sämst”.
Det verkar finnas en vida spridd missuppfattning, även bland de som känner mig rätt väl, att jag är Grinchen reinkarnerad i en tre äpplen hög kropp med många tatueringar. På ett sätt kan jag förstå det, för när resten av medborgarna pyntar sina hus med adventsljus, tomtar, halmstrån och fan och hans mosters inredningsregalier, så brukar jag oftast vara väldigt passiv och hålla mig på behörigt avstånd från saffransbak och mossa i staken.
Skulle du höra mig mumla något om att den härligaste tiden på året står för dörren? Kolla min temp och syresättning i blodet.
Ser du en adventsstjärna i fönstret på tredjevåningen i det där huset på Blekingegatan? Beställ en taxi med enkelbiljett till Sankt Görans på momangen.
Ja, du förstår. Det här med jul är inget för mig, men med det sagt missunnar jag ingen annan. Går du igång på krubbor, pepparkakshus, girlanger och bjällerklang tills det sprutar ischoklad ur öronen på dig – varsågod. Jag kommer inte hindra dig. Det står dig helt fritt att tindra med ögonen och sprida lutfiskandedräkt omkring dig. Väl bekomme. Ta en pepparkaka till. Men jag gör dig inte sällskap. Vare sig i år eller kommande vintrar, inom överskådlig framtid.
Därför är det kanske inte heller är så förvånande att den kommande storhelgens tonsättning för mig är aningen problematisk. Undantag finns, några exempel på detta samlade jag i den för ändamålet passande döpta spellistan ”Satan claus is coming to town”, men då jag är en ivrig deltagare i den årliga överlevnadstävlingen Whamageddon och får stressutslag bakom öronen bara någon nämner Mariah Carey går det nog att konstatera att inte heller julens soundtrack är något jag finner någon större njutning i.
Men, vare sig jag vill eller inte lackar det mot tomtetider, och likt helt vanliga år speglar det av sig i den musikaliska uppladdningen inför årsbokslutet. Och just därför, eller bara för att få en vinkel på dessa rader, har jag gått ifrån min princip att uteslutande välja 99 låtar som jag tycker att du som någorlunda intresserad musikkonsument bör ha koll på.
I stället finns det på novemberlistan därför bidrag som egentligen kanske inte skulle ha kvalat in, men ska det byggas en tes och vässas en vinkel, då är det lika bra att göra det ordentligt.
Bland annat därför hittar du Majesticas ”The ghost of Marley” (kommande fullängdaren är en konceptskiva baserad på Charles Dickens klassiska berättelse ”En julsaga”), Dragged Unders ”This holiday” och Band Of Brothers ”All I want for Christmas”, val som annars kanske hade fallit bort i gallringen.
Men det gör också att det finns möjlighet att mäta två versioner av en och samma julevergreen, Darlene Loves ”Christmas (Baby please come home)”, mot varandra i en musikalisk version av ”vem bar den bäst”… eller möjligtvis sämst.
Här heter de tävlande i alla fall The Offspring och Dropkick Murphys, som båda har haft det bristande omdömet att pigga upp fansens pandemihumör med varsin tolkning.
Vem gör det sämst? Det kan ni diskutera i smågrupper långt in i trettonhelgen.
Men lyckligtvis bjöd den gångna musikmånaden inte enbart på sådana övergrepp på god smak, utan även november 2020 har haft en hel del smällkarameller i säcken. Min vana trogen önskar jag ju gärna höja ett finger för Hatebreed (även om färska ”Weight of the false self” inte hör till gruppens starkaste utgåvor visar den på god moshform), lika mycket som Dark Tranquillitys bidrag från utmärkta ”Moment”, en oväntat lyckad remix av Deftones ”Passenger” signerad Mike Shinoda, en sidoprojektsdubbel för Mastodons Troy Sanders via Killer Be Killed och Gone Is Gone, ett finfint smakprov från Tribulations kommande album och sprudlande pigg veteranthrash från Sodom, 39 år efter formationen.
Det är några exempel på det som har varit bra med det nyss passerade. Bidrag till en låtsamling som kränger och svänger, sträcker sig mellan halvmjukt och stenhårt, mellan gott och ont. Intressant och nytt, blandat med välkänt och tryggt.
Som alltid – spela högt eller låt bli.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik