Viagra Boys loserrock vinner lycklig ny publik
Uppdaterad 2023-08-13 | Publicerad 2023-08-12
WAY OUT WEST Den som väl placeras framför Viagra Boys liveshow tenderar att falla, ofta handlöst.
Spelningen i Slottsskogen är inget undantag. Känslan i luften är att stockholmarnas dumsmarta punk’n’roll får åtskilliga nya fans även i kväll.
Viagra Boys
Plats: Azalea, Way Out West. Publik: Tätaste publikleden hittills framför näst största scenen. Längd: 63 minuter. Bäst: ”Punk rock loser”, ”Slow learner” och ”Research chemicals”. Sämst: De hoppar över ett ess som ”Shrimp shack”.
GÖTEBORG. I internationella rockkretsar, inte minst i USA, är Viagra Boys sedan några år ett av få svenska namn som nämns i samma andetag som The Hives.
När Stockholmsbandet i fjol släppte sitt knäckande album ”Cave world” och framför allt när de i vintras formligen pulveriserade ett utsålt Annexet hemma i söderort med en sällan skådad och hörd 90-minuterssmäll av uppfuckad punkrock på hitsteroider kändes det tydligt att om det här bandet bara får chansen inför en riktigt stor festivalpublik kan smärre krevader utspela sig.
Det är precis vad som sker på Way Out West.
Viagra Boys har alltid varit rock i uppförsbacke, ett slags nederlagsdriven cocktail av sånt som Stooges, Devo och inte minst sångaren Sebastian Murphys svarta, skruvade humor. Att det numera går oförskämt bra för sextetten spelar liksom ingen roll, de kommer sannolikt alltid att vara det bandet.
Howlin’ Pelle Almqvist sa en gång att band med medlemmar som inte ser riktigt kloka ut var och en för sig ofta ser väldigt mäktiga ut tillsammans.
Den här visuella mixen av tatuerad pundarmage, solglasögon, överdrivet uppdragna fjollshorts och rockabillyslickat hår stöder med emfas den tesen.
Murphy inleder med att säga att det är ”underbart att spela i Sveriges näst sämsta stad” och leder sina medmusiker genom den mörkt saxstompiga ”Slow learner” och förstås ”Punk rock loser” (”I’m loose!”) som redan börjar kännas som en liten klassiker.
Sedan fortsätter de att välla ut mördande basgångar och fräna gitarrer medan Murphy lufsar runt i strumpläst och mage och kallar oss ”sjuka jävla freaks”.
I ”Return to monke”, en av många Viagra-låtar om att vi stadigt rör oss bakåt mot apstadiet, kryper han in under trumpodiet och growlar ur sig de sista orden liggande.
”Sports” presenterar han som ”en låt om att betala skatt, träna och laga nyttiga måltider på veckodagarna”. Varvid han tar ännu en klunk öl för att lindra sin baksmälla.
En annan central låt handlar givetvis om ADHD.
Allt till ett slags kraut’n’roll med ett discobeat som är konstant underhållande.
Om något som Viagra Boys kan sätta igång den här sortens rörelser finns det nog ändå fortfarande något slags hopp, trots allt.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik