Det känns inte helt hundra att försvara en politisk idiot
En nakenshow har ställts in i SVT. Meningen var att en ”kroppsaktivist” vid namn Stina Wollter skulle ha ritat av nakna kändisar under samspråk i en serie program. Därav blir nu intet. Normalt sett vore detta redaktionella beslut på SVT en mycket liten händelse i nationens historia.
Men inte nu under pågående folkmordspolitik i Gaza. Kroppsaktivisten beskrivs nämligen av Expressens kulturchef Victor Malm under den något svårtolkade, dock kraftfullt avståndstagande rubriken: ”Stina Wollters judehat är inte ett frikort för idioti” (28 okt). I den följande texten tar Victor Malm stöd från Fredrik Malm (L) för att stämpla kroppsaktivisten med det nya skällsordet ”vänsterjudehatare”, vilket dock inte skall tolkas som att hon hatar vänsterjudar, utan själv är judehatare fast på något sätt vänster. Vilket, med stöd av en sverigedemokrat vid namn Christiansson, leder Victor Malm till den oomkullrunkeligt liberala slutsatsen att dylika icke kan släppas in i public service ens för att rita nakna kändisar.
Den nonchalanta lättvindighet med vilken kulturchef Malm brännmärker kroppsaktivist Wollter som judehatare, eller än mer skadeglatt ”vänsterjudehatare”, är typisk för vår samtida politiska diskussion. Förr i världen krävde beskyllningar på den förtalsnivån belägg eller åtminstone resonemang för att kunna tryckas.
Men inte nu längre. Kulturchef Malm nöjer sig med påståendet att ”strax efter Hamas dödliga attack mot Israel spred hon konspirationsteorier och antisemitism på Instagram”. Varvid hon fördömdes av kulturjournalisten och nyblivna experten i ämnet Ulrika Knutson. Domen därmed klar.
Sant är att Stina Wollter levererade en del vårdslöst svammel efter den 7 oktober. Hon drog upp den uttjatade historien om stöld av mänskliga organ för transplantation i Israel och anklagade Israels krigsmakt för att ha dödat sina egna vid massakern den 7 oktober.
Det var bara delvis sant. Skandalen med organstölder i Israel är välkänd och avgjord med fällande dom i israelisk domstol för åtminstone tio år sen. Det finns dock inget belägg för att organtjuvarna anlitade Israels armé för att gå på jakt efter unga palestinska män för att skörda färska organ, om nu Stina Wollter hävdade det. Tillgången på nyskjutna palestinier är ändå konstant i Israel och för övrigt diskriminerade inte organtjuvarna. De stal organ oavsett etniskt ursprung.
Att ett okänt antal israeliska ungdomar dödades av så kallad friendly fire när Israels attackhelikoptrar väl ingrep den 7 oktober är inte så konstigt som det låter. Kulspruteskyttarna uppe i helikoptrarna kunde i en del fall omöjligt avgöra vilka de besköt i flyende bilar i dammvirvlarna där nere, men hade order att stoppa all fordonstrafik tillbaks mot Gaza.
Att förvanska eller överdriva dessa händelser är klandervärt, rentav idiotiskt. Men med judehat har sådan polemisk oskicklighet inget att göra. Än mindre med Victor Malms beskrivning ”konspirationsteorier och antisemitiska myter”, oavsett vad Ulrika Knutson fått för sig.
Soldaterna i den israeliska armén är judar. Men därav följer inte att, som Israels regering hävdar, kritik mot deras krigsförbrytelser kan viftas undan som antisemitism. En israelisk försvarsminister kan beskriva palestinier som ”djur” som skall behandlas därefter, och komma undan med det. Ingen palestinsk befälhavare skulle komma undan med att kalla israeler för djur. Vi har att göra med en språkpsykologisk asymmetri som virrar till det.
I Israel är det vanligaste ordet för fienden ”araberna”, inklusive palestinier. I arabvärlden är det vanligaste ordet för fienden ”judarna”, eftersom båda sidor tenderar att undvika begrepp som erkänner den andra sidans nationella legitimitet. För israeler är det inget problem att tala om överlevnadskamp mot de blodtörstiga ”araberna”. För palestinier som talar om överlevnadskamp mot de blodtörstiga ”judarna” får orden en helt annan innebörd. I all synnerhet i Europa. Mördade Hamas 1 200 israeler den 7 oktober därför att de var judar eller för att de var israeler? Det beror på vem som svarar på frågan. KD svarar som Netanyahu och Joe Biden. V svarar som palestinierna.
I den här språkfällan sitter inte bara de proisraeler som alltmer desperat avfärdar kritik mot dagliga och omfattande krigsförbrytelser som antisemitism. I samma fälla sprattlar såväl Vänsterpartiet som de som demonstrerar i solidaritet med det palestinska folket. Och en eller annan mindre språkskicklig kroppsaktivist. Såväl Vänsterpartiets ledning som Stina Wollter har till den grad tagit intryck av kritikstormen från Israels försvarare att de själva börjat tro att de faktiskt har uttryckt sig antisemitiskt och rentav försökt framföra röriga ursäkter efter alla mestadels falska anklagelser och påhittade eller medvetet vantolkade citat som körts dem i halsen. Vilket fått till resultat att vårt minst antisemitiska och programmatiskt mest antirasistiska parti V nu självförvållat och under glada applåder trycks ner i samma soptunna som det mest antisemitiska och rasistiska partiet SD. Det ser ut som en sorts svart politisk magi.
Det känns inte helt hundra att ta en politisk idiot som Stina Wollter eller virrpannorna i Vänsterpartiets ledning i försvar. Det är tvärtom rätt obehagligt.
Men då bör man betänka en sak. När det gäller yttrandefrihet behövs inget försvar för tjusiga talare med makt som Victor Malm och Ulrika Knutson. Det är för de andra, de otjusiga, de maktlösa, de usla talarna, som yttrandefriheten i första hand är till för att skydda.