Jag tycker det är tufft den här tiden på året
Hur är dagsformen?
Jag tycker det är tufft den här tiden på året.
Även när det inte är pandemi eller krig.
Det brukar börja i slutet av januari och hålla på ett tag när våren aldrig kommer.
Tidigare i livet har jag aldrig trott på det där andra pratar om, att en del dagar är bra, och en del sämre, som något slags naturtillstånd. Det är väl i stort sett alltid likadant, har jag tänkt.
Men som pensionär styrs mitt liv helt av dagsformen.
Den är en mycket svårdefinierad sak. Det går aldrig att förutse hur den kommer att vara. Det går helt enkelt upp och ner.
Sömnen är viktig, i alla fall för mig som när jag var barn brukade säga till mamma redan klockan fem på eftermiddagen: ”ge mig mat och lägg mig”.
När jag sover bra, och minst åtta timmar i sträck, är världen helt uthärdlig. Det mesta går bra och kan stås ut med. Ibland dyker till och med små glädjechocker upp.
En kram från ett barnbarn, ett Hammarbymål, en god lunch på bra rester som bara behöver värmas i mikron, är sådana höjdpunkter.
En annan viktig faktor är detta med vätskeintag. Något konstigt har hänt med törstkänslan. Jag är numera sällan törstig och kan gå utan vatten länge utan att tänka på det. Sen kollapsar jag nästan av vätskebrist och måste kolka i mig litervis.
Bra dagsform kräver schemalagt vätskeintag.
Det tjatas ständigt om att man ska träna. Jag gör det, men det kan bli för mycket också. Då får jag ont någonstans, och känner stort behov av att vila.
Så vad är lagom träning? Det är omöjligt att lista ut. Jag behöver konditionsträna mer, men orkar jag? Flåset är dåligt, och det påverkar dagsformen.
Sina mediciner måste man ta, annars blir tillvaron outhärdlig. Snart börjar pollenhelvetet. Då måste man ständigt ha allergitabletter i väskan för nödsituationer.
Magen är ett särskilt kapitel. Det ska vi inte tala om. En hel del födoämnen ger tråkiga reaktioner, och det går inte riktigt heller att förutse. Helst äter jag väldigt få saker på regelbundna tider, och inte särskilt mycket. Det fungerar bäst.
Dricka alkohol har blivit en riktigt tuff aktivitet. Jag kan förstås sluta helt. Men jag gillar vin, och en gin och tonic ibland. Dagsformen säger allt oftare att jag bör avstå. Urtrist.
En läsare, 77 år, skrev till mig om att ”till synes utan anledning börja fundera på tillkortakommanden/misstag i yrkeslivet” på ett jobbigt sätt. Gud, vad jag kände igen mig!
Ältandet av saker man gjort fel tidigare i livet är outsägligt trist och samtidigt svårt att undvika. Det blir något slags felkoppling i hjärnan.
Nej, våren måste komma och höja upp dagsformen. Den brukar bli bättre när man kan vara utomhus hela dagarna. En professor lovar tolv års längre liv om man kan bli av med den inre stressen. Och det är den som är värst just nu.
Min toppmejlare Agneta, 71, uttrycker det som att ”vi försöker leva men det var lättare förr”. Se där ett mantra för en pensionär när dagsformen är dålig.
Nästa dag kan bli bättre.
Bästa sättet att komma ur en period av tokstress är att använda sig av Jon Kabat Zinns kroppsscanning med djupandning. Finns på Youtube i 30 eller 45 minuters version.
Sen jul har jag testat tyngdtäcke för att sova bättre. Det tog en dryg vecka att vänja sig. Sen sov jag djupt tio timmar i sträck i flera nätter. Nu är sömnen mer varierande. Men någon effekt har täcket.
En unik studie i Västmanland visar att fyra telefonsamtal med psykolog fick 65-plussare med symptom på depression att må mycket bättre. Ett enkelt sätt att hjälpa som borde spridas vidare.