Dörren öppnas på glänt till en flashbackvärld
Den friande domen mot Cissi Wallin riskerar att öppna för fler uthängningar
Journalisten Cissi Wallin frias för tryckfrihetsbrott.
Även om det är extremt ovanligt med fällande domar – senast en bok fälldes var 1966 – var det oväntat, eftersom hon redan 2019 dömdes för grovt förtal. Brottet bestod i de våldtäktsanklagelser hon under metoo riktat mot en annan journalist på Instagram.
Det avskräckte henne inte från att upprepa anklagelserna i den bok som nu friats av en tryckfrihetsjury i Stockholm.
Precis hur man resonerat känner jag inte till, men till och med Wallin själv var överraskad av utgången.
Nu lyckas hon, straffritt, med sitt syfte att bilda opinion för att lagen om förtal måste ändras. På köpet riktas ännu en gång det mindre smickrande mediala ljuset mot personen hon anklagat.
Jag är, som ni hör, besvärad av den friande domen
Det är lätt att sympatisera med hennes vilja till förändring. Bara en bråkdel av alla sexualbrott anmäls. Bara en bråkdel av anmälningarna går till åtal. Och endast en del av de åtalade fälls.
Om förtvivlade brottsoffer då söker rättvisa genom att offentligt peka ut gärningsmännen döms de för förtal.
Offren straffas – igen. Det är ofrånkomligen stötande för rättskänslan – och det är i denna moraliska böld Wallin vrider om sin kniv.
Men att samhället sviker sexualbrottsoffren är skäl för att prioritera dessa brott och ösa in resurser – inte för att låta en lynchmobb i tryckfrihetens namn förstöra andra människors liv.
Två fel gör inte ett rätt.
Jag är, som ni hör, besvärad av den friande domen. Och jag är besvärad av att jag, som lever på det fria ordet, känner så. Men en tryckfrihet som tillåter allvarliga ärekränkningar av privatpersoner – vi talar inte om underbyggda uppgifter om makthavare här – skulle förstöra livet för oskyldiga och deras anhöriga. Skyldiga personer skulle för evigt vara dömda, även de som sonat sina brott. Ett samhälle där vem som helst fritt kan smutskastas vore barbariskt, även när det sker mellan två pärmar eller i tidningsspalterna.
Jag är rädd att juryn just öppnat dörren på glänt mot en flashbackvärld.