Många vill tillbaka till en tid då vi såg framåt
Kanske är det därför amerikansk country handlar allt mer om alkohol
I amerikansk country sjunger de allt mer om alkohol, läser jag i ett pressmeddelande från Malmö universitet. Jag måste erkänna att jag blir förvånad – har man inte alltid sjungit mycket om alkohol inom countryn? Den trolösa kvinnan sticker, hunden är död och mannen dränker sina sorger i sprit, det är väl genrens urscen?
Men nej, faktiskt inte – åtminstone inte det där med supandet. Genom att jämföra låttexter skrivna från 1990 och fram till 2020, har Tindra Thor och Ketil Thorgersen, forskare inom media- och kommunikationsvetenskap i Malmö respektive Stockholm, kunnat konstatera att man för 30 år sen refererade till alkohol i bara åtta procent av låtarna – urvalet var låtar som nominerats till Country music awards i några olika kategorier – medan det förra året fanns alkoreferenser i 50 (!) procent av alla texter.
Mest sjungs det om whisky, därefter om öl.
Vad beror den här utvecklingen på? En av förklaringarna kan vara att även skapare av countrymusik tänker som jag, att alkohol väl alltid har varit en stapelvara inom genren. Och en redan rätt bakåtblickande och sentimental kultur har, i likhet med övriga samhället, blivit än mer nostalgisk. Man skriver texter om hur man tror att det var, fast det inte var så.
Forskarna lutar sig mot sociologen Zygmunt Baumans begrepp ”retropia”. Istället för att blicka fram mot en ljusnande framtid, en utopi, ser man sig över axeln mot ett romaniskt, eller snarare romantiserat, förflutet. ”Alkohol, hästar och tåg är alla exempel på countrymusikens myter, myter som förstärks över tid”, säger Tindra Thor i pressmeddelandet.
Det finns också ett patriotiskt eller nationalistiskt drag, i låttexterna nämns ofta uttalat amerikanska märken, som Jack Daniels eller Southern comfort, och platsen är ofta Mellanvästern, också kallat USA:s ”heartland”.
I allt sitt nostalgiska tillbakablickande blir så dagens countrymusik väldigt modern. För det är ju inte bara där den lätt nationalistiska nostalgin gör sig gällande. Här i Sverige odlar nationalistiska SD idén om ett återupprättat folkhem men då med kelgrisar och styvbarn.
KD:s Ebba Busch strävar på med sin lansering av Sveriges ”hjärtland”. Det är en anglicism för en plats lite vagt placerad i både tid och rum, men som jag tror att många kan göra sig en egen föreställning om och längta till.
Ironiskt nog tycks många längta tillbaka till en tid då man såg framåt. Jag behöver inte påminna om alla hot och kriser mänskligheten står inför och det är begripligt att vilja titta bort. Men hur mycket vi än tittar bakåt så rör vi oss framåt. Att blunda hjälper lika mycket som en fylla när frun har stuckit.