Poesi: minne, öde, glamour
Inga-Lina Lindqvist: Riktigt bra dikter lämnar inga hålrum
POESIDEBATT. ”Många dikter i världen / saknar musiken i sig / därför är de egentligen sånger / i form av halvfabrikat”. Ja, så skrev den ryska singer songwritern Veronika Dolina som svar på sura kommentarer om att hennes visor inte var riktiga dikter.
Premiärsäsongen av SVT-satsningen Helt lyriskt finns nu i sin helhet på SVT Play och kan ses som en kommentar till den pågående poesidebatten.
Att tonsätta dikter är svårt därför att de riktigt bra dikterna inte lämnar några hålrum kvar i sig som musiken behöver för att breda ut sig ordentligt. De sämre dikterna skulle kunna bli så mycket bättre sånger, om man följer Dolinas formel.
Jag följer poesidebatten från en position som före detta poet. Jag lämnade poetjobbet på grund av bristande relevans och av vissa formskäl. Många dikter i världen saknar det nödvändiga i sig.
Minnet. Dikter som är lätta att memorera blir ett med läsaren. Rimmen och rytmen i psalmer och läsarsånger, Bellmans epistlar och äldre poesi tog resonans på ett annat sätt än den fria versen.
Ödet. Poeter behöver ha öden. Deras liv behöver sticka ut från mängden för att läsaren ska engagera sig, men poeter gör för få skandaler i dag.
Glamouren. Poetisk glamour är ett subtilt hantverk av askes och extas. Vi kan inte ens tillverka den i halvfabrikat.