Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Oslagbar spänning när spioner berättar

Med ”I spy” får alla som är besatta av den hemliga branschen sin fix

Som brukligt när stora kulturprofiler dör blir det socialmedial tävlingshets i att sörja bäst. När John Le Carré dog för ett par månader sedan fick detta mig att inse att jag hade en litterär lucka att fylla igen. Tyvärr föll hans stil mig inte riktigt i smaken – vilket gör mig ledsen eftersom spioneri utan konkurrens måste vara världens mest fascinerande yrke, och det är min bästa genre vid sidan av rättegångsdrama.

Vad har det nu då med någonting att göra? Jo, i efterdyningarna av detta sorgliga uppvaknande, fann jag påpassligt nog min fix: podcasten I Spy. Riktiga spioner från olika underrättelsetjänster berättar om antingen ett specifikt uppdrag från sin tjänstgöring eller sitt jobb i stort.

En tysk som rekryteras av KGB för att resa till USA på falskt kanadensiskt pass, i syfte att infiltrera samhället men som sedan ljuger ihop en historia om att han fått aids för att slippa återvända när ryssarna kallar tillbaka honom.

En israelisk Mossad-agent som skickas till Jordanien för att giftmörda Hamas ledare, genom att förfölja honom på gatan och spraya honom med nervgift samtidigt som en annan agent ”råkar” hälla coca cola på honom för att maskera dådet.

Eller den amerikanske agenten som tar sig in i Hells Angels kärna och berättar om hur han väcks mitt i natten för att åka och köpa en milkshake till gängledaren för att bevisa sin lojalitet.

Det här är otroliga och svårt beroendeframkallande historier, förpackade i tajta avsnitt på strax över en halvtimme. Poddens berättarröst, som fyller i kontexten, är dessutom passande nog skådespelaren Margot Martindale. Hon spelade Keri Russells och Matthew Rhys kontaktperson i spionserien The Americans. Stämningsfullt värre för oss som var svårt besatta av serien när det begav sig.

I övrigt berättas historierna rätt upp och ner av spionerna själva, vilket gör att det knappast går att komma närmre en äkta spionthriller. För att dra en sliten klyscha så är det ändå onekligen så att verkligheten överträffar dikten.

Följ ämnen i artikeln