Jireel tömmer hårddisken på rap
Uppdaterad 08.47 | Publicerad 06.45
ALBUM Jireels nya album ”Yemaya”, hans andra för i år, känns som en rensning av hårddisken.
Där finns både pärlor och pastischer.
Jireel
Yemaya
Records By Moty
RAP Så sent som i april släppte Jireel senaste albumet ”Luanda”. Den svenska rapparen hade då flyttat till Mallorca på deltid och musiken verkade mycket riktigt komma från en mer avslappnad plats. Sjätte albumet var också hans första på eget bolag.
Knappt sju månader senare överraskningssläpps uppföljaren – inför artistens turnéavslutning på Annexet nästa helg. ”Yemaya” är döpt efter vattengudinnan som inom den västafrikanska yorubakulturen ses som kvinnors beskyddare. Titeln är en hyllning till starka kvinnor i Jireels liv, framför allt hans mamma.
Sjunde albumet var egentligen inte planerat. Jireel hade tänkt släppa enskilda låtar, men plötsligt hade han tillräckligt mycket musik för en fullängdare. ”Yemaya” beskrivs som en ”playlist” – en trend som startades av Drake på albumet ”More life” och som många rappare sedan hakat på. Antingen som ursäkt för att slippa tänka konceptuellt – eller som modernt drag för strömningseran, lite beroende på hur man väljer att se på saken.
Skivan börjar i välkänt Jireel-läge. Öppningen ”Mamacita” susar förbi med rödljustrotsande hastighet. Där ”Luanda” var hans lättaste och ledigaste album hittills känns ”Yemaya” mer som en rensning av hårddisken. Där finns både pärlor och pastischer.
I den tjusigt ömtåliga och dansmusikdoftande ”Armani” återanvänds en 14 år gammal Daniel Adams-Ray-refräng. ”Burna boy”, med Uppsala-rapparen Y4ska, flörtar med lite hårdare klubbmusik och är egentligen det enda spåret som sticker ut på allvar.
En låt som ”Under” har Rågsvedsrapparen ärligt talat gjort förut. Och hur många gånger går det egentligen att återanvända varianter av det rastlösa beatet från tidiga hiten ”Força”? En gång till, visar det sig i finalen ”WOW”.
Vad som ändå räddar helheten – och Jireels sanslösa produktivitet som artist – är hans ärlighet som rappare och hans fallenhet för sirapslena melodier. Han gräver ständigt där han står: i relationer, känslor och kärlek. Det är som bekant outtömligt.
BÄSTA SPÅR: ”Armani”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik